tisdag 4 augusti 2009

Sommarens faror

Käraste dagbok!


Att ha hund innebär vissa risker.

Speciellt på sommaren.

Riskernas mästare heter FÄSTING!

Det här inträffade runt mitten av saligt nittiotal.

I mitt förra liv.

Jag ska med Gud som vittne här under soffan berätta hur jag fick en fästing på ett avancerat olämpligt ställe. Fästingen satte sig där av fri vilja men önskade sig nog förmodligen långt därifrån av fri vilja, då den insåg var den hamnat.

Jag och X hade en specialitet i vår relation. Krisade vi tog vi inte tag i det.

Vi köpte ett nytt husdjur istället.

När vi avslutade vår gemensamma livsresa efter 16 år låg noteringen på 4 hundar, 6 katter, 2 kaniner och en grön papegoja som kunde sjunga Här kommer lilla Ludde och som lärt sig skrika FETA NORRMÄN .


Den aktuella dagen låg hundnoteringen på antalet 6.

Har man hund innebär det automatiskt att man tvingas ut i väder och oväder för att raringarna ska få tömma sina blåsor och tarmkanaler. Minus 20 grader. Minus 5 grader och snöstorm. Plus 2 grader slask och snålblåst. 10 grader kylslaget höstregn. 32 grader i skuggan. Väderleken spelar ingen roll för läderveken. Det som måste göras måste göras. Det saknar betydelse om husse inte vill. Om husse inte orkar eller om husse inte kan.


Dagen för fästinganfallet inträffade vid 32 grader i skuggan i skogen.

Ingen ska nu tro att den animaliske våldtäktsmannen bara hade att lämna sitt lilla blad vid stigens kant och därefter hoppa på det olämpliga stället. Jag bestrider å det bestämdaste att det olämpliga stället, här kallad den anonyme penisen, viftades runt i det fria.

Både kortbyxor och kalsong satt på. Men då jag använde och använder boxershorts är det en tämligen lätt uppgift för en äventyrslysten fästing att snabbt ta det stora språnget ut i himlen och landa på ett naket lår dekorerat med vackert lila åderbråck och sedan med ivriga fötter besegra en vandring uppåt. Boxershorten sitter, som de flesta vet inte smetade vid kroppen utan det är god volym för både luft, syre och en blodtörstig insekt.


Fästingen letade sig upp till den anonyme penisen.

Där sög den sig fast.

Jag undrar än i dag om det var en hona. Om inte kan jag lägga till homosexuell avsugning av främmande art till mitt sexuella CV.

Känslan att få en fästing på den anonyme penisen är blandad. Dels känns det som om du skulle ha ohyra eller en könssjukdom. Dels känns det förnedrande att någon äter på dig, men dels känns det en smula hedrande att den lille grisen valde just den platsen för sin lunch.

Det kan bero på att fästingen tyckte att den såg god och snygg ut, vilket bör stärka det manliga egot eller också var det på den platsen som ansamlade störst mängd blod under den aktuella tiden.


Maximal blodmängd i aktuellt närområde uppstår dock endast vid stark erektion. Jag skulle då ha stått med anonyme penisen med skarp ståfräs ute i naturen, omgiven av fem hundar. Då jag ännu inte hunnit upp till den perversitetsgraden ännu, håller vi oss till den första teorin att platsen såg inbjudande ut.

Själv upptäckte jag inte min ofrivilliga sexualpartner förrän jag en timme senare, efter hemkomst från promenaden, gick in på toaletten för att kissa. Jag såg något mörkt och litet nånstans sydost om ollonet.

- Oj, sa jag för mig själv. Inte visste jag att jag hade en leverfläck där.

Det hade jag inte. Det var en fästing. Den hade borrat in sitt parasithuvud i maten och de små vidriga bena hängde och dinglade fullt synliga längs kroppen. Vad gör man i detta läge? Springer man ut till X med den anonyme penisen i vädret och visar sitt beläte eller håller man tyst och smyger ut och hämtar fästingplockaren? Jag valde alternativ nummer 2. Smygandet. Skulle jag avslöja min hemlighet skulle jag till döddagar bli påmind om detta. Dessutom kändes det en smula otrevligt att X kunde sitta med väninnorna och beskriva situationen. Kvinnor har det nog skojigt om snoppar ändå. Jag ville inte bli ännu en förnedrad penis inom kvinnohumorn.


Jag kissade färdigt men höll hela tiden ett vakande ögat på typen som om den tänkt smita utan att betala för sin trerättersmiddag. Jag smög ut i köket. Jag såg X sitta i hammocken och läsa en bok, helt omedveten om att hennes man precis just nu var otrogen med en insekt. Jag fann vad jag sökte i den sista lilla lådan under glasskåpet. Fästingplockaren. Jag gick in på toaletten igen.


- Nu du, din djävul! Nu åker du dit!

Det gjorde den inte. Det var jag som åkte dit. Det var omöjligt att med ena handen utföra operationen med plockaren och med den andra hålla i den uppskrämde anonyme penisen.

Då man under en stressituation krymper å det grövsta var det som att hålla reda på en ofrivillig hal liten fjärilslarv. Jag fick ge upp. Förnedrad och slagen tvingades jag sticka ut huvudet i köket och ropa ut till X att genast komma. Hon förstod inte varför jag skrek.

- Jag har fått en fästing, väste jag. Men fråga mig för helvete inte var!


Hon behövde inte fråga. Hon förstod direkt. Jag hade aldrig vetat om att X led av svår epilepsi förrän i detta ögonblick.

Det vet jag nu. Hon hade aldrig skakat så mycket i hela sitt liv. Hon skrattade sönder sina stämband medan hon med darrig hand fick hjälpa mig att avlägsna hennes konkurrent.


Detta var i och för sig det enda positiva med den här historien. Att jag äntligen lyckades få X att ta på den. Utan handskar, dessutom.

Jag hade hittat en väg till omedelbar sex.

Varje morgon den sommaren, när jag promenerade i skogen, lade jag mig spritt språngandes naken i gräset och väntade på tur. Men utan resultat. Han hade väl skvallrat för sina kompisar.


(Detta kåseri skrevs 1996 med vissa modifieringar)


Nu ska jag försöka sova en liten stund igen.

Snart ska familjen komma och jag ska bli överraskad :)


Puss på er!




2 kommentarer:

  1. Så underligt att just på födelsedagens morgon komma ihåg en episod med en fästing på pilleville. Hoppas du får en härlig dag och hjärtligt GRATTIS!

    SvaraRadera
  2. Kanske att en av mina födelsedagsönskningar är att.......och.... med...... ;)

    SvaraRadera