Underbara vakna värld!

Käraste dagbok!

Återigen ett nytt bröllop med Millemannen.

Nu får ni sluta gifta er, människor!

Han är bara 10 veckor och orkar inte partaja varje lördag.

Hans rutiner som han inte har blir ännu mer förstörda.

Jag tycker någon myndighet borde ingripa och stoppa oss småbarnsföräldrar

som tror att vi kan bete oss som vanliga människor och vara ute bland folk och

vara sociala och ha trevligt.

I natt vaknade han typ alltid. Han sov typ aldrig. Nu ligger han nedanför mig på en mjuk

filt med sitt babygym och är supersöt som vanligt och berättar om sitt liv.

Mille måste ha ett skojigt liv. Han flinar och skrockar hela tiden.

Jag tror han skrattar åt våra svarta påsar under ögonen.

I veckan slog hustrun världsrekord i näsblödningen. 2 gånger. Hon har aldrig blött i näsan förut förutom när hon var barn och slog i den.

Hur kan man funka utan ordentligt med sömn?

Vi sover mellan 3-6 timmar per natt, uppdelat på nån timme där, en halvtimme hit och dit och kanske max 3 timmar i ett sträck. Ja, jag har fått sova några gånger 4 timmat o en gång hela 5.

Jag undrar om denna sömnlöshet kommer att transformera oss?

Vi kanske vaknar som en ny form av Homo Sapiens?

Homo Sleepiens?

Inte levande. Inte döda. Inte levande döda. Utan levande sovandes.

En gång skulle jag och Sören skriva en fejkad historiebok. Den är egentligen fortfarande aktuell.

Så här skulle det börja.

"I början var jorden befolkad av ett annat mänskligt släkte än Homo Sapiens. Arten hette Homo.

Det var en livskraftig art som endast hade ett enda problem.

Problemet uppenbarades när Homo skulle börja fira jul.

- Finns det några snälla barn här? frågade stenåldersjultomten Homo.

- Eee? Nä, just det, det finns det ju förstås inte, sa alla Homosar och tittade sig omkring.

- Grabbar, vi har ett problem, sa hövdingen.

Människosläktet Homo dog ut efter en generation.

De lämnade dock efter sig talrikt med fornlämningar såsom rosa paljetter i flintasten och glansiga trånga byxor i guldblänk och silver."

Moses är kär.

I veckan fick han en film som heter Arthur och Minimojerna.

Minimojerna är ett litet mikroskopiskt folk som bor i gräsmattan.

Arthur är en människopojke som ska rädda sin mormors hus och minimojernas värld. För att kunna göra det transformeras han ner till mikrovärlden under gräsmattan.

Där träffar han minimojprinsessan Selenia.

Moses blev störtförälskad. Han vill se filmen minst 2 ggr per dag. Helst bara de delar prinsessan medverkar i.

Det är underbart med barn.

Deras kärlek är gränslös.

Det spelar ingen roll om det är en människa, en flicka, en pojke, en hund, en sko eller en minimoj.

Blir de kära, blir de kära.

I och för sig förstår jag Moses.

Selenia är ganska läcker.

Hjälp...

Jag behöver sova lite. Jag får konstiga tankar.

Puss på er!