Moses teologi

Käraste dagbok!

Alla mina barn är och har varit väldigt filosofiska av sig.

Moses är inget undantag.

I söndags var vi på söndagsskolans dag.

En dag då ett antal olika kyrkor bjuder barnfamiljer på gratis ALLT!

Korv, festis, uppträdanden, hopptorn, klättervägg, lekaktiviteter, lite himmelsk och jordisk kärlek.

Alla jobbar frivilligt. Våra vänner J och R inga undantag.

Nja. J slet i korvståndet ett antal timmar medan R ägnade sig åt sin sedvanliga sysselsättning. Att tappa bort sina barn. Eller helt enkelt att glömma att han faktiskt har två och inte ett barn.

När sonen skulle rida ponny (gratis förstås) lyckades R glömma att han satt på hästen. Han började pyssla med annat, vände ryggen till och rätt som det var red gossen, 3 år iväg helt ensam, utan vare sig pappa eller hästskötare.

Moses sprang och lekte och provade aktiviteter med sin morfar. De lyssnade på Jesusmusik och såg Mr Goran trolla.

Sedan går det ett antal dagar.

Alldeles nyss satt han i soffan och sa:

- Vet du pappa?

- Nej?

- Gud är bara ljus. En kraft. Han finns uppe i Himlen.

Jag slogs av hans lugna konstaterande.

- Jaha? Okej..

- Mmm, sa han och tittade vidare på Sportacus och Robin Rutten.

- Är han en kille eller en tjej? Gud, alltså, frågade jag.

- Han är ingenting, sa Moses utan att ta blicken från rutan.

Jag ville diskutera vidare.

- Men Jesus, då. Vem är han?

Moses tittade på mig som om jag vore korkad.

- Jesus är Jesus . Han som var i lavan.

Jag tänkte hårt. Lavan? Var i Bibeln står det?

- Var Jesus i lavan?

Moses röst var nu till gränsen uttråkad.

- Ja. Jesusbarnet föddes ju i lavan. Sen kom herdar och män.

- Eee, var det inte varmt att födas i lavan?

- Tyst nu, pappa. Jag tittar. Nu börjar lilla prinsessan.

Svårare behöver det inte vara.

Gud är ljus.

Jesus är Jesus.

Jesusbarnet föddes i lavan.

Puss på er!