fredag 31 juli 2009

Nollfyratrettio8

Käraste dagbok!
Jag klev nyss upp med en Mille som skulle sova efter en timme
med sin mor i härlig vakenhet.
Hon somnade. Han vaknade och stora bocken Bruse fick gå upp, marschera lite hårt nere i kök, vardagsrum, hall och Bims rum och medels stjärtslag infånga det oskyldiga barnet till sovlandet igen.
Snart ska jag prova att lägga ner honom i hans onödiga säng som han tycker.

I går kom Cattis, en annan nybliven moder, med en överraskning.
Åtminstone för mig.
Hon hade med sig något vulgärt stort och metalliskt.
Jag sa att hon tyvärr inte fick parkera sin rymdfarkost i vårt kök. Jag skulle passera gränsvärdet för koloxidutsläpp på nolltid.
- Det är en saftblandare, sa Cattis.
- Saftblandare? upprepade jag fånigt.
- Tack så jättemycket, ropade Dollybrösten från övervåningen som var inbegripen i en mjölkning.
- Jag kommer om en vecka och hämtar den, sa Cattis i trappan.
- Va? sa jag.
- Perfekt! ropade frun.
- Nu ska jag till Älmhult, kvittrade Cattis.
- Ja, det tycker jag, sa jag och stängde dörren.
Vad trevligt, kära hustru!
Nu ska vi göra saft av våra krusbär, vinbär, bananer eller vad det nu är för skit som hänger i våra buskar.
Nästa vecka kommer en annan kompis med en hushållsassistent så vi kan göra egen värmlandskorv och mala egen köttfärs.
Dessutom tycker hustrun att de micropopcorn man köper i affären innehåller på tok för lite näring. Så nu i september när det är dags att skörda majskolvar runt om i länet ska vi plocka några säckar, dra bort varje korn från kolven, torka dem och vips har vi tillverkat våra egna nyttiga popcorn.

Nu zova

Puss på er

Nu zova lite

torsdag 30 juli 2009

Dagens dikt och Sveriges två sämsta historier

Käraste dagbok!

Alla mina barn är konstnärligt och kulturellt intresserade. Bim skådespelartalang och har lika stort skrivintresse som sin far, Moa även hon scencool och make up artist freak. Kricke är kreativ på SVT som producent, regi och manus. Mille är så estetisk när det gäller att kissa och bajsa konstnärligt. Moses är inget undantag.
I dag har han bidragit med två dikter till kulturen. På temat kaniner.
Han deklamerade dem vid lunchen inför sin huskanin Tjossan.
Jag och hustrun var publik.

Dikt 1:
Kanin, kanin, kanin
hoppa på en strut
åt lite gräs
från en kossa
han hade massa ben
och han låt (sic!) inte högt

Dikt 2:
Min kanin hoppar på gräs
Då åt han lite löv från en varg
Då låt den högt
Fast då kom en hare
Och då hade den bara
en liten svans

Publiken jublade. Dvs jag och hustrun.
- Jag kan också en dikt, sa hon glatt.
- Va? sa jag.
- Den är jättebra. Jag blev så inspirerad av Moses, sa hustrun malligt.
- Jag måste spika i lite tavelspikar, sa jag och försökte resa på mig.
- Försök inte. Det är ju jag som gör sånt i den här familjen, sa hon och ställde sig i en pose.
Jag bad att få gå ner till källaren och sortera barnkläder eller leta efter dammsugarpåsar. Jag fick avslag. Hustrun drog sin dikt.

- Hare, hare, hare. Hare, hare, hare. Jag är en hare som kommer och tar re.
Jag blev tom invärtes.
- Mm, fick jag fram jag.
- Nå, vad tyckte du, författaren? Utgivning eller hur?
Hustrun log otäckt.
- Jag kom på att jag ska gå och raka mig i ett par timmar, sa jag.
- Det gjorde du i morse, sa frun stött.
- Inte på baksidan av låren, sa jag och gick.

Käraste dagbok!
Det är oerhört charmigt att lyssna på hemmagjorda dikter av en fyraåring. Det charmiga blir kanske några procent mer ansträngt när det gäller en gift 33-årig kvinna med poetdrömmar.

Jag var och klippte mig hos Georgette på Capelli i dag. Hon är Moas frisör. Hon var fantastiskt bra. Hon klippte mig inte i örat en enda gång. Hon är precis tvärtemot fördomen om frisörer. Enligt fördomen ska en frisör antingen vara kvinna eller bög. Georgette är inte bög.
Hon är kvinna. Är det en kvinna ska frisören vara ytlig, prata om silikon, Paris Hilton och skvallra om kunden innan och gärna prata 345 ord i minuten.
Georgette och jag gick igenom det politiska läget i Libanon, om Hizbollah, druser, integration i Sverige, Rosengård, islamister. Vi pratade även om hennes USA-resa och jag drog de fyra R:en som jag företog förra året. Diskussionsnivån överträffade både Harvard och Yale.

De fyra R:en = De fyra resorna 2008:

I mars var jag till Ryssland med Sören på författarbesök. Sören har skrivit en del om det i sin blogg. Rekommenderas!
I maj var hela familjen plus min sladdsvåger (han är 28 år yngre än jag) till Paris.
Jag ÄLSKAR Paris! Ä-L-S-K-A-R!
Bim ska flytta dit efter gymnasiet för att plugga, jobba och bosätta sig. Hurra! Då blir det Frankrike många gånger per år.
I juli var jag och hustrun på romantisk resa till Prag. Det är underbart med egen privat tolk. Jag älskar också Prag.
I slutet av oktober var hela familjen plus svärmor, svärfar, hustruns mormor plus sladdsvågern till Eilat i Israel. Ett av mitt livs bästa resor. Av olika skäl.
Jag älskar Israel. Faktiskt älskar jag Moskva också och det fantastiska bemötandet Sören och jag fick både 2008 och 2007 av det ryska folket.

Nåväl.
Georgette är supersmart och en proffsfrisör. Jag kan rekommendera henne å det vaaaaarmaaaaste!
Hon kan säkert om du inte orkar diskutera Walid Jumblatt, kristna maroniter eller iranska ayatollahmuppar, prata om hur mycket plastbröst, hunkar och rallybilar som helst om det är det du vill.

Käraste dagbok!
När jag hemkom från min politiska diskussion på salongen, nysnygg och härlig hade kära frun glömt bort sin fadäs med lyriken.
Hon var lycklig, då hon och Moses skulle på Berts Bravader. Moses andra gång men hustruns första.
Det pågår NU där inne. Jag sitter utanför med Millemannen och min älskade Mac, som jag är hemligt kär i.

Innan vi for var jag helt enkelt tvungen att fota några läckra bilder till bloggen.
Moses hatar att se glad ut. Han såg bara konstig, lobotomerad och sur ut.
Jag drog till med ett tricks.
- Ska jag berätta en rolig historia så kanske du skrattar så kan jag ta en bild, då?
- Ja, sa Moses glatt.
Då jag vet att Moses blivit upplärd inom den ädlaste bajs, kiss och snopphumorn tänkte jag en sekund och därefter drog jag mitt skämt.
- Det var två snoppar som gick över en väg. Plötsligt blev den ena överkörd.
Redan här började den miljöskadade gossen skratta.
- Då sa den andra snoppen till den överkörda. Äh, kom nu köttfärs så går vi.
Moses uppskattade så mycket min historia att han gav mig en blöt puss.
Svartsjukans demon började då riva i hustrun som också ville ha en liten smackare.
- Jo, sa hon från badrummet där hon avslutade sin sminkning. Det var två snoppar som gick över en väg. Plötsligt sa den ena snoppen till den andra. Lägg dig här på vägen så blir du överkörd snart. Då stirrade den andra snoppen på honom förnärmat och sa: Men du var mig en task en...

Ni har nu fått tagit del av Sveriges genom tidernas allra sämsta skämt.
Eventuella klagomål kan lämnas på denna blogg i kommentatorsfältet eller direkt till min hustru. Vi finns i Örebro. Oftast.

Nu Millerörelse i vagnen.
Hjälp!!!!!

Puss på er!

Hjääääälp!

De 4 R:en 2008:
Prag. Utsikt från fästningen


Moskva. En inhemsk ryss vid Röda Torget?


Romantik i Israel. Dolphin Reeves. Eilat


Paris. Inne i Notre Dame. Fotograf: Quasimodo


Eilat. Israel. Bergatrollet har kidnappat ett människobarn

Gdmrgn mn vnnr!

Millemannen och jag väääschta tokchillar i soffan uppe i allrummet.
Han käkade halv tolv. Sen var han vaken mellan två o tre o sen gick han upp cirka halv kvart i fem.
Och jag har i princip sen jag gick i sängs o somnade kvart i midnatt zzzovit med undantag vid 2 då jag mumlade till hustrun att hon skulle säga till efter matning så skulle jag ta honom.
Det gjorde hon inte.
Prisa Gud och min kära fru!
Nästan 5 tim sömn på raken!
Jag är hyperpigg.
Nu får milatsko dvs hustrun sova hur länge hon vill eller hur länge miminko tillåter.
Nu fick ni två tjeckiska ord av mig.
Milatsko = Älskling
Miminko = Bebis

Det finns en skojig sak med tjeckiska. Vissa ord görs gulligare och blir mer barnanpassat. Jag minns inte om miminko är en gullifiering eller ej.

Prag är en oerhört romantisk stad med världens godaste öl.
Köp ingen onödigt dyr parlör om ni ska dit.
Här kommer en fullständig lista på vilka ord du behöver kunna.
Printa ut och spara i plånboken.
Varsågoda så mycket!

Milatsko
Miminko
Zlato - guld, dvs älskling
Miluju te - Jag älskar dig
Lolinka - snippa (gullifiering)
Lolanek - snopp (gullifiering)
Prt -Prutt
Ano - Ja
Ne - Nej
Pivo - öl
Jedna pivo decuju (Jag vet att det är felstavat, svärmor! Tjata nu inte om det på lördag. Släpp det!) - En öl, tack
Krk - Hals
Parek - korv

Trevlig resa!

Kan ni gissa det första tjeckiska ordet jag lärde mig i det nyförälskade skenet i kärlekens ljuva början?

Parek, förstås. Dvs korv.
Korv är viktigt för en tjeckiska. Då menar jag inte en lolanek-parek....

Shit vad jag gled in på sånt, då...
ja, ja.

Puss på er!
Miminko hälsar.
NOT!
Han sover och snarkar som en liten kulting i min famn.

Se så romantiskt det blir i Prag!
Kolla in grisnäsan vid kyssen

- Vill du följa med till mitt hotell så kan jag visa min lolanek?
- Hellre sätter jag en parek i krk!
- Din prt!
- Nu kan du fetglömma min lolinka!


Till och med duvorna blir in love and horny in Prag!

onsdag 29 juli 2009

Fettchock, karuseller och Stålfräs

Käraste dagbok!

Idag var vi på BVC för besiktning av objekt 090607 Jacobsson Mille Josef Anders.
Han gav upp hysteriska vrål när vi satte oss i bilen. Det är cirka 500 meter till BVC från vårt hus.
Efter 200 meter var vi tvungna att stanna och dela på några valium jag och hustrun. Moses fick sniffa på en wettexduk indränkt i kraftigt rökt whisky.
- Tror du han är hungrig? frågade jag.
- När är han inte det? sa hustrun och svängde ut med Tutte Höger för en slurk.
I tystnad satt då delar av familjen. Ljudet av glupska små läppar runt bröstvårtan fick mig att tänka på en skräckfilm från början av 80-talet när videons inträde i världen hade satt fart.
DET LEVER hette den. Den handlade om monsterbebisar.
Jag tittade lite skrämt i backspegeln.
Vår tystnad bröts av Moses.
- Pappa, sa han. Kan man ha stålfräs även fast man inte är kissnödig?
- Förlåt? sa jag.
- Jag är inte kissnödig. Men jag har stålfräs ändå.
- Stålfräs?
- Ja. När den är stel, sa Moses odramatiskt.
- Tja, jo, började jag.
Hustrun hjälpte till från baksätet.
- Jo, då. Om snoppen är lite glad kan det vara så, sa hon.
- Jaha, sa Moses och var nöjd med det.
Jag stirrade stint i backspegeln på mjölkningsmaskinen.
- Lite glad?
- Hihi, sa hon. Ja? Lite glad.
- Jaha, sa jag surt och visste inte hur jag skulle förklara för hustrun att hon precis åstadkommit en framtida impotens. Varje gång hädanefter då jag ska vara het och villig inför min hustru kommer jag enkom att tänka på en glad och lycklig liten kuk, som springer omkring i det fria på en äng. Ungefär som en liten naken vätte med yvigt skägg.

På BVC träffade vi Brigitta. Hon hade Moses också. Vid fyraårskontrollen för en tid sedan tröttnade Moses på det sista hörseltestet och totalvägrade. Han har fått en ny tid i augusti för det. Jag peppade Moses inför Birgitta och sa att det inte skulle göra ont det här hörseltestet heller. Det var bara när de sågade av örat för tvättkontroll som det kunde smärta lite.
Van vid sin far och upplärd till satiriker och cyniker flinade 4-åringen bara medan BVC-Birgitta fingrade på sin mobil och var på väg att ringa det mobila sociala teamet för Örebro nordväst.

Mille mättes runt huvud och hela hans längd.
Han var fortfarande lyckligt odrabbad av galopperande vattenskalle och nu mätte han 59 hårda centimeter över havsytan.
Därefter dagens rysare. Vikten.
Han hade närapå gått upp ett kilo sen sist.
3 kilo på 7 veckor....
- Är han för fet? sa hustrun oroligt.
- Nej, då, sa Birgitta. Han är ju lite stor. Men det ser ni ju själva.
Jag tänkte ryta att ja, det ser vi väl för helvete!
Jag avstod. Det kunde upplevas som labilt.
- Åh, nej, sa jag högt till Moses. Din lillebror har fått en fettchock!
- Va? vad är det? sa han nyfiket.
- Det här, sa jag och sprang ut från Birgittas rum med armarna uppsträckta och skrikande:
- Fettchock! Fettchock!
Moses förstod snart själva poängen med humorn. Han sprang efter sin far och tillsammans gjorde de ett par varv med fettchock i korridorerna på Varberga vårdcentral.

På stan var det Slottsfesten. Någon form av ordnat supande för barnlediga föräldrar, barnlösa, unga som inte hunnit skaffa än, medelålders och äldre som aldrig velat haft ungar mm mm.
För att försöka ge supandet en mer familjär karaktär hade Axels Tivoli smällt uppe ett antal oerhört fantastiska åkattraktioner och snurrande chokladhjul på 2 av stadens torg.
Moses var lycklig. Vi köpte ett biljetthäfte à 150 kronor.
Han älskade att hoppa studsmatta med sele och tryckluft.
- Nu är jag Peter Pan, mamma och pappa, sa Moses lyckligt när han for 100 meter upp i luften.
- Då kan jag vara Tingeling, sa hans moder.
- Och jag Kapten Krok, tyckte jag.
- Nä, sa Moses. Du är Lena, pappa.
- Absolut, sa jag.
Som politiskt korrekt tycker jag givetvis i dessa Pride-tider att valet av karaktär var helt rätt.
Jag är verkligen PRO-homovärlden. Nej, jag är inte bisexuell eller lite heterotänd på killar.
När jag var ung försökte jag en gång verkligen bli tänd på en kille. Men nä. Det brummade inte ens en enda gång, vare sig i bröstkorgen eller i pungpartiet. So, grabbs, tyvärr. Jag är förlorad till Planet of the Straights.

Moses värsta attraktion var Lustiga Huset.
Först skulle han gå in med modern. Men redan vid de rörliga trappstegen som ledde in till äventyret skrek han att han ville att pappa skulle följa med istället.
- Jag vet, sa jag malligt. En sån där cool pappa son grej med lite farligheter. Det är ju bara för att jag är mycket tuffare än mamma, eller hur?
- Nej, sa Moses. Det är bara för att du är tjockare än mamma. Det tar längre tid för alla monster där inne att äta upp dig än mamma. Och då har jag chans att smita.
Jag är helt övertygad om att det står 666 på Moses någonstans på hans lilla kropp.

Vi träffade kompisar på stan. Han hade köpt en röd t-shirt dagen innan.
Jag sade glatt till Henne:
- Du vet att rött signalerar sexualitet, va?
- Va? sa hon. Nä?
- Jo, sa jag och nickade vänligt till hennes make L.
- Haha, sa hon, dvs C. Det går jag väl inte på här uppe mitt på stan.
- Inte du kanske. Men det kryllar ju av andra kvinnor här.
Jag har aldrig hört C morra förut. Det lät riktigt gulligt.

Nu sängen.

Puss på er!


Han som gav fettchocken ett ansikte

Tjossans TV 1

tisdag 28 juli 2009

Aaaaaaaaa!



Tredje dygnet jag försöker lägga upp en film på bloggen. Aaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!

Mille har sovit helt okej. Börjar få tillbaka min energi. Och min g-l-ö-ö-ö-ö-d!
Snart kan jag börja blogga på riktigt hörni ;)
TACK Ingela, Lallis och Annelie för de senaste kommentarerna.
Kram!
Nu måste jag återgå till......

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!

En bild på Moses clownusar som nu Mille ärvt. De är fina kompisar. Alltid färgglada och villiga till att snurra och hänga.
Clownusar = Clowner. Ordet skapades 1995 av min då treåriga dotter Bim.
För Moses är det stor skillnad på clownusar och pajaser.
En clownus är ja en clown på en cirkus exempelvis
En pajas är en hjälte. Alltså en som snurrar runt och hoppar, ungefär som en karatekille och som hela tiden ropar högt: PAAAAJAS!
Mm. Bra min son. Du är logisk.

Puss på er!

måndag 27 juli 2009

Två dagar i glädjechock!



Käraste dagbok!

Någonting har hänt. Mille skriker oerhört begränsat pga mage de senaste två dygnen samt sover okej på natten med endast några stopp och en vaken timme cirkus.
Jag ser rubriken i Expressen och Aftonbladet.
"Glädjechock i Örebro. Författare har fått sova 12 timmar på två dygn"

Rubriker i ovan nämnda tidningar är alltid fantastiska.
Sommarens fluga är att all slags väder som drabbar Sverige har en geografisk tillhörighet.
Har NÅGON av er tänkt på det?

Först var det RYSKA VÄRMEN!
Huuuuuuu!
Sen några dagar senare hotades vi av den POLSKA KYLAN!
Huuuuuuu och buuuuuu!
Nu senast i dag (tror jag) är det ENGELSKA REGNET på väg in över vårt stackars land som fått försvara sig mot både ryssar och polacker.
Vad blir det härnäst?
Till hösten kommer den TYSKA VINDEN! (Lite blixtkrigsvarning)
Och till vintern anfalls vårt land av den NORSKA SNÖN! Och FINLÄNDSK ISHALKA lägger sig över våra vägar.
Förbannade utlänningar!
Ryssar, polacker, engelsmän, tyskar, norrmän och finnar! som attackerar oss med oväder.

Lokalt idag har jag själv varit drabbad av det TJECKISKA HJÄRNSLÄPPET!
Min hustru är född i Sverige men hennes föräldrar, mormor och morfar flydde från kommunisterna 1968. De kom hit som politiska flyktingar med endast vad de hade i fickorna.
Nåväl.
Kära hustrun pratar flytande tjeckiska. Ibland blandar hon ihop tjeckiska uttryck med svenska. I dag hände två saker.
I bilen när Moses somnat sade hustrun:
- Nu har Moses midnatt.
Jag tittade med tyst min på henne.
- Alltså säger man inte så på svenska? sa hustrun oskuldsfullt.
- Eee, typ, nej, sa jag.
- Men visst är det ett bra uttryck. Att någon har midnatt när man somnar på dagen.
- Jaha, sa jag.

Inne på Siba skulle frun byta den tomma kolsyrepatronen till Bubbelvattenmaskinen. Från tom till full. Hustrun fick ett tjeckisk hjärnsläpp och kom helt enkelt inte på vad kolsyrepatron hette.
- Jo, jag skulle köpa en sån där...eee?
- Ja? sa den kvinnliga lätt stressade expediten.
- He he, sa hustrun avvaktande. Jo, en sån där till bubbel...
- Mmm?
Expediten snörpte ihop munnen.
- Jo, alltså, nu vet jag, sa kära hustrun och sken upp. Jag vill köpa en sån där bomb!
Expediten blev vit i ansiktet.
Hustrun såg nöjd ut. Hon hade kommit på ordet. Bomba brukar ju hennes mor och far säga om den där kolsyreflaskan.
- Alltså, jag vill köpa en bomb, sa hustrun lite extra tydligt, framåtlutad mot den unga kvinnan bakom disken.
- En bomb?
- Ja, eller vad det nu heter. Jag har en här i barnvagnen om du vill se.
Det verkade som om expediten inte ville se. Det enda hon hade framför ögonen var en desperat självmordsbombare med en bomb i en barnvagn.
Hustrun tog upp kolsyrepatronen och log rart. Då insåg den skärrade expediten att denna kund inte var en terrorist utan en till synes normal kvinna, hastigt drabbad av tjeckiskt hjärnsläpp.

Humor är viktigt i en relation. Speciellt under perioder med lite sömn, lite vuxensamvaro och lite egentid.
Hustrun gav mig idag någonting oerhört vackert.
En stunds humor.
I bilen ringde hennes storebror från Sthlm. Han var och tvättade bilen. Därför var det stundom dålig mottagning. När de tvenne syskonen samtalade frejdigt och glatt hör jag hustrun säga:
- Va? Hör inte du mig längre? Hallå?
- Jag hör inte dig, sa brodern.
- Vad kul, sa fru Jacobsson. Då kan ju jag säga vad jag vill till dig, då, brorsan!
- Hallå? Hallå?
- Då kan jag alltså säga kiss, bajs och prutt utan att du hör.
- Hallå? Jag hör inte! ropade storebror i andra änden av luren.
- OCH hängtuttar!
KLICK!
Tack kära hustru för min och Moas skrattbryt. Det behövdes!

Millemannen snarkar hos sin mor.
Han har ett fint liv. Sover han inte, äter han. Äter han inte, bajsar han. Bajsar han inte, kissar han. Kissar han inte, rapar han. Rapar han inte, flinar han och är på gränsen till att gapskratta. Och sen grinar han ju lite också mitt i allt det andra.

Dags att ha midnatt tror jag.

Puss på er!



Vem har pumpat upp min yngsta sons skalle med en cykelpump??
Alla säger att vi är så lika. Näsan, hakorna och bowlingklotshuvudet.
På en 7 veckors bebis är det underbart, vackert och gulligt.
På en snart 46-årig lönnfet gubbe blir det mer... ovanligt.



söndag 26 juli 2009

Tjo ho! Sömnrekord!

Hurra för utvecklingen!
Och min kära hustru.
Min kära utvecklade hustru.
Jag vet! Patetiskt att fixera sig vid antal timmar och minuter när det gäller sömn.
Men det är ju så det man inte har fixerar man sig vid.
För vår del. Sovmöjligheter.
Mille åt sista gången i går halv elva.
Vi somnade halv 12 och Millemannen vaknade halv 3.
Jippie! Vi fick 3 timmar i ett sträck.
Vanligtvis brukar jag ta över efter amning och sånt och vara uppe i en o en halv timme
med piggelinen.
Min hustru tyckte jag såg bedrövligt trött ut där jag satt som en skrynklig vitfärgad åttioplus-wannabee.
- Gå lägg dig en stund, sa hon.
Jag tackade och sa att hon skulle väcka mig när Mille ätit klart.
Det gjorde hon inte.
Jag fick sova 3 timmar till i ett sträck!
Hurra! Upp kl 6 och pigg som en lärka.
Lilla frun satt mellan halv 3 o halv 5. Somnade och vaknade 6. Matade. Gick och lade sig halv 7 och jag tog Mille. Hon fick sova till kvart i nio.
Så 6 timmar var!
Idag är vi såååå mjuka mot varandra. Allt är kärleksfullt.Då gäller det att passa på att göra nåt härligt också och mysigt.
Vi ska börja med att dammsuga och torka golvet. Sen en kulör 40 tvätt. Därefter ska vi ha ett sensuellt möte ute i trädgården bara hon och jag.
Vi ska rensa ogräs.

I torsdags flög hemmafrudjävulen in i min hustru.
- Vi måste åka in till Rusta, sa hon plötsligt.
- Varför då? undrade jag.
- Vi ska köpa glasburkar, saftblandare och allt man behöver till att koka saft, göra gelé och egen marmelad, sa hustrun och tänkte på våra buskar med dignande vinbär och krusbär.
- Absolut, sa jag. Ska vi plocka av buskarna mellan 3 och 4 på morgonen eller 5 och 6?
- Bären blir förstörda, sa frun.
- Jag har en lösning, sa jag.
Lösningen hette farmor 69 och bonusfarfar 65. De fick slava med buskarna i dagarna två.
Vadå?
De vill väl också ha nåt kul att göra. Finns väl inget roligare än att plocka av bär.

Moses sa igår kväll att han skulle sova till tio. Han vaknade 9. Nästan rekord det också!
Moa steg upp kvart i tio. Tidigt för henne. Bim ingen aning. Hon är ju i Strömstad och jobbar.

Så utvecklingen går framåt.
Och jag med den...

Puss på er!

torsdag 23 juli 2009

Sovdags


Ögonen blöder nästan.
Synfältet är suddigt.
Sova.
Nu!
Bräk!
LillMillen vaknar.
Underbart glad, utsövd, utvilad.
Skrattar på skötbordet.
Skrattar ännu mer när han kissar på mina knän.
Hustrun skrattar åt mina knän.
Jag skrattar åt att hustrun ska ligga sked med mina knän.
- Jag ska inte tvätta dem, hotar jag.
- Spelar väl ingen roll. Vi ska ju ändå inte sova.
Vi skrattar.
Ha ha ha ha ha ha!
Hålet växer i alla A:n.

Att hålla folk vakna är en väl beprövad tortyrmetod världen över.
Man blir tokig till slut.
Det ska bli skönt att bli tokig.
Jag ska springa och dregla med öppen mun, onanera friskt i busskurer och köra in huvudet i mikron när jag är kall om öronen. Inget ansvar. Bara kul saker.

Sov sött nu alla mina blomlökar där ute!
Puss på er!

En av mina sängkamrater. Den mest håriga, tror jag....?

Billigaste fyllan



Käraste dagbok!

Jag är full.
Yr.
Fnittrar.
Sluddrar.
Klockan är snart 18.00. Pip!
I natt hade vi superkul.
Först hustrun och Millemannen.
Sen Millemannen och Dollybrösten.
Sen jag och Millemannen.
Sen hustrun och Millemannen.
Sen Millemannen och Dollybrösten.
Sen jag och Millemannen.
Ja, ni förstår hur resten går.

Vi snittar cirka 3 timmar per dygn nu.
I sömn.
Vi går i rus hela dagarna och sus på nätterna.
Vi glömmer bort vad våra vänners barn heter och vad vi ska göra om femton minuter.
Jag är glad att jag åtminstone kommer ihåg de mest elementära sakerna.
. Att ta fram snoppen ur gylfen när jag ska kissa och inte ha den kvar där innanför.
. Att trycka på bromsen när jag ska stanna bilen och inte på gasen.
. Att pussa hustrun godnatt och slänga ner hunden från sängen och inte tvärtom.

Det senaste tipset mot kolik är att kontakta en kiropraktor som på något sätt ska trycka på punkter som gör att tarmarna inte längre ska ha träningsvärk. Eeee?
Eller hade det med ryggen att göra - hur man låg i livmodern?
Eller var det att man skulle göra ett ryggknäck på bebisen så att koliken skulle framstå som en liten smekning i jämförelse med den nya smärtan?
Det går många rykten om kolik.
Ett tips är att binda ihop bebisen och slänga det i sjön och se om det sjunker. Flyter barnet kolik. Sjunker barnet. Ingen kolik.
Nej visst nej. Det var ju det vetenskapliga sättet förr i tiden som man kontrollerade ifall en anklagad kvinna var häxa eller inte.
Flöt kvinnan var hon häxa och brändes på bål.
Sjönk hon var hon oskyldig men hoppsan! Då drunknade hon ju.
Ja, ja.
En sak är säker med kolik. Det går över efter ett tag.
Jag undrar när det förbannade ett tag kommer egentligen?
Hicka går också över efter ett tag.
Vill man dock avsluta det tidigare ska man ta en matsked lingonsylt.
100% säkert att hickan upphör.
Prova själva.
Jag lovar alla att personligen komma hem till er och köra ballongdansen om det inte skulle fungera.
1 matsked lingonsylt.

Hustrun har åkt iväg en stund alldeles ensam.
Mille sover. Han har inte ätit på över en timme.
Spännande. Vaknar han och han inte får tillgång till Dollybrösten kan masshysteri uppstå hos gossebarnet. Jag har delat ut gratis bomull till Moses och Moa i förebyggande syfte.
Hustrun är lika dimmig i huvudet hon. Hon åkte iväg med Moas mobiltelefon istället för sin egen.

Mille lyckades göra en bulls eye under sin lunch-tuttelutt.
Efter måltiden kom returen. En härlig mängd retur mitt emellan hans moders urringning.
Jag fnittrade okontrollerat.
Jag vet.
Sömnbristen.

Här är en bild.
Varför jag visar den vet jag inte.
Sömnbristen...

Puss på er!
Zzzzzzzzz...



Fråga. Vad är detta?
1. En medelålders vit, överviktig medelklassman i sin privata pool, som tänker ut hur han ska utöva sin makt i samhället på bekostnad av kvinnor, invandrare, arbetare och arbetslösa.
X. En knubbsäl på Kolmården som väntar på sin fiskranson.
2. En lycklig lönnfet författare i ett saltvattenspa i Israel hösten 2008.



onsdag 22 juli 2009

Och dagarna gick

Käraste dagbok!

Huppsan!
Så var det snart fredag. Igen.
Vad hände?
Jag minns vagt att jag skjutsade tjejerna till Strömstad.
Jag minns vagt att den äldsta av dem, Moa följde med hem på lördag igen istället för att stanna hos sin kompis i 2 veckor.
Jag har förnimmelse av att anledningen till den abrupta vistelsen var att en liten elak och förvirrad flickstackare från Trollhättan tyckte att min dotter stal uppmärksamheten från alla killar som hon själv försökte få kontakt med i sin odrägliga tillvaro på Daftö Camping så att hon gav henne en käftsmäll och kallade henne hora tillsammans med sina tappra kamrater.
Vad gör man som förälder, då? När ens barn fått stryk?

Den allra första tanken var givetvis att fånga in den lilla flickan med en håv, spika henne upp och ner på ett träkors med åttatumsspikar och hälla dyr flingsalt i hennes sår.
Den andra tanken var att det skulle se så dumt ut i tidningarna om barnboksförfattaren torterat en femtonårig tjej. Dessutom med sataniska förtecken.
Den tredje tanken som egentligen låg före den första var att helt enkelt vara iskall och polisanmäla henne.
Så då gjorde jag det. Polisen i Strömstad tackade mig.
Förmodligen inte flickstackarens far.
Det känns fint att veta inombords.

Lillasyster Bim agerade iskall åklagare när vi på nattkröken fick tag i den skyldiga flickan och hennes mobbande gäng. Hon fick tyst på 4 kaxiga ungdomar bara genom att tydligt förklara läget och be en lång och biffig kille att sudda bort sitt flin i ansiktet. Han suddade snabbt.

Söndagen och måndagen gick åt till ystra grabbatag med Millemannen och hans attackerande kolik. Mina armmuskler sväller för varje dag av allt bärande och jag vet att om jag skulle företa allmän visning av mina biceps inför det kvinnliga släktet skulle jag åstadkomma sådan uppflammande häftig åtrå att mina muskelpaket på överarmarna skulle vara orsaken till en plötslig skilsmässovåg till hösten.

Moses har under min tysta bloggperiod haft 3 olika kamrater för lek.
Här följer en redovisning.
Kamrat 1.
Kamrat 1 var så sugen på att leka med Moses. Hans föräldrar hade till och med hämtat honom hos mormor och morfar bara för att han var så sugen.
Moses packade en väska med figurer som han sa att han och kamrat 1 skulle leka med. Det var olika gubbar som jag hämtat från en vind som storasyster Bim lekt med när hon var liten.

Kamrat 1 och Moses = såååå tighta.
Detta var tanken.
Det här är resultatet:
Vi kom. Moses fick en storebrorspaket med troll av Kamrat 1. Han tackade och öppnade och började leka. Kamrat 1 ville leka med de av Moses medhavda figurerna.
Moses roffade snabbt åt sig varenda leksak.
Kamrat 1 blev ledsen.
Moses föräldrar skämdes och sa att han var tvungen att låna ut sina saker. Moses förklarade att det fick han inte för Bim. Han hade ju lånat dem av henne.
- Vad ska jag göra åt det? sa Moses avmätt och nonchalant.
Kamrat 1 blev frusterad. Han tog av sig sina kläder och sprang i trädgården och drog sig i snoppen i stället.
Det blev lunch. Vi fick GI-lasagne.
- Mums, sa jag.
- Mums, sa hustrun.
- Blä, sa Moses.
- Men det är ju GI, sa jag. Du blir inte fet.
- Blä, sa Moses.
Som författare av barn och ungdomsböcker i 26 år har jag givetvis lärt mig alla pedagogiska grepp man kan ta till vid tillspetsade situationer där barn är inblandade. Jag lät alla ta del av mina kunskaper.
- Moses!
- Ja?
- Man måste äta mat.
- Nej.
- Vet du vad som händer om man inte äter?
- Nej.
- Man dör. Så varsågod och ät.
Moses åt inte.
Efter lunch fortsatte Moses och Kamrat 1:s underbara gemenskap. De försökte dränka varandra med vatten. Moses lade sig över sina gubbar så att inte Kamrat 1 skulle kunna komma åt dem. Vad de än försökte leka med slutade i gnäll, tjureri och antingen en Moses som i vredesmod sprang därifrån och ställde sig ensam och övergiven under ett träd eller en Kamrat 1 som drog sig ännu hårdare i snoppen.
Samvaron slutade med att Moses hittade Kamrat 1:s riddarborg, under en trappa, som han givetvis lät alla sina figurer och nya troll ockupera och inta. Kamrat 1 trodde i sin förhoppning att Moses då kanske i sitt lån av slott skulle vara lite generös tillbaka och låna ut några gubbar. Så skedde inte.
- Jag använder faktiskt alla. Samtidigt.
Kamrat 1 lät sig inte nedslås. Han tänkte ut en plan. För att slutligen vinna slaget tog Kamrat 1 till sitt hemliga vapen. Han gick sonika fram till sin riddarborg som Moses lekte med och ollade den. Först höger. Sen vänster torn.
Slut på leken.

Kamrat 2 och Moses.
Såååå tighta.
Det här är resultatet.
Kamrat 2 kom hem till oss. Han är 5 år och var katastrofalt leksugen vid tillfället.
Efter en timme hade det leksugna i honom ersatts med leda.
Han tittade sorgligt på hustrun och sa.
- Nej, nu ska jag nog gå hem.
- Nu? sa frun. Redan? Men du har ju precis kommit.
- Jo, förstår du, sa Kamrat 2. Men jag måste hem och göra en mycket tråkig sak.
Han nickade uppgivet.
- Men det låter ju inte så kul. Vad ska du göra då?
- Jo, sa Kamrat 2. Jag ska hem och sätta mig i min säng på mitt rum och invänta döden.
Hustrun visste inte riktigt vad hon skulle säga men ganska snabbt hade de mörka femårstankarna ersatts med lek. När Kamrat 2 avlämnades hos sina föräldrar berättade hans moder att under förra tisdagens Allsång på Skansen hade Kamrat 2:s uppsluppna glädje över sångprogrammet hastigt utbytts till gravallvar.
- Men vad är det med dig, nu, då? sa modern.
- Jo, sa Kamrat 2. Jag sitter här och funderar på om jag inte skulle ta och dö nu. Det hade varit bra om man fick sova ett par timmar.
Både modern och fadern till Kamrat 2 blev iskalla. Vad hade hänt? Varför har deras son fixerat sig vid döden?

Jag drog min teori. Efter ett antal barns 5-års funderingar kan jag konstatera att vid 5-6 år börjar de riktigt seriösa existentiella frågorna komma. Det är egentligen helt odramatiskt. Man kan säga att de helt enkelt tränar sig på att fundera kring döden.
För Moses har det redan börjat. Han är kompis med Döden. Döden är med och leker ibland tillsammans med Vargkusinerna som också finns i hans rum. Alla är osynliga förstås.
Frågar man Moses var Jesus finns svarar han att han bor i en hylla i kyrkan.

Kamrat 3 och Moses.
Sååå tighta.
Familjerna var tillsammans till Julita Gård i Sörmland där gubben Pettson och katten Findus bor. Inte en enda incident inträffade mellan Moses och Kamrat 3. Jo, en innan de skildes åt. Moses trampade sönder Kamrat 3:s vackra teckning som hon ritat i gruset med en pinne.

Moses älskade verkligen att hälsa på Pettson och Findus. Speciellt Findus. Findus var en ung man i tjugoårsåldern. Helt plötsligt blev nittonåringen intresserad av Pettson och Findus. Ja, speciellt, Findus, då.
Moa, dvs nittonåringen förnekade det givetvis. Och förnekar det alltjämt.
Jag hoppades att hennes förnekelse var sann. Men för att vara på den säkra sidan upplyste jag Moa att OM det nu skulle HA VARIT så att hon EVENTUELLT skulle vara LIIIITE intresserad av Findus, så skulle hon komma ihåg att 98% av alla hankatter är kastrerade.

Käraste dagbok!

Det har snart gått en timme som jag egentligen bokade in som sovtid.
Det är alldeles dags att slå igen de blå. För att strax därefter slå upp dem igen. Hurra!

Förresten lekte Moses med Kamrat 4 också men då hände inte en enda incident. Tvärtom. De hade Prime Time tillsammans hela tiden. Bland annat rockade de båda loss med varsin gitarr i seriösa försök att göra mig nervsjuk.
Det lyckades.
Som tack för musikstunden ska jag köpa ett helt trumset till Kamrat 4 när han fyller år som han kan ha i lägenheten i Vasastan i Sthlm.


Musik är seriösa saker. Inget man skämtar om.

I min presentation på min blogg står ju även mina intressen.
Politik intresserar mig. Svensk, internationell. Min allra bästa konflikt är mellanöstern.
Jag har studerat den sedan 1980. Vänta och se ni!
Det står också att jag är intresserad av sensualism.
Vänta och se ni!
Då tänker jag inte på mina overkligt sköna överarmar.
Jag säger som Moa ABSOLUT INTE sa när hon fick syn på Findus:
- Grrrrr!
Och sen klösa lite i luften med handen, formad till en klo.

Pettson, Findus, ett gäng barn och en ointresserad nittonåring

Nu säng.
Natt.
Puss på er!








torsdag 16 juli 2009

Fräääädag


God morgon!
I dag ska jag skjutsa flickorna till Strömstad. Klockan 18.00 ska jag läsa på Bofors Camping, på Tjärnö. Välkomna! Jag kommer vara såååååååå uuuuuunderbaaaaart rolig.

Tack förresten för alla kommentarer! :)

Förresten visste ni att den norska fioltrallande gutten Alexander Rybak jobbade på Disney innan han slog igenom? Han stod modell för olika karaktärer som Disney gjorde lekfigurer av.
Se bildbevis nedan:


"I´m in love with a fairytale!"

Helt plötsligt kommer Rybaks text om att han är kär i en fe i en annan dager...


Kvällen som blev natt som blev morgon.....


Käraste dagbok!

Det är härligt med små kolikbarn.
De är fulla av överraskningar.
De kan få för sig att visa oanade beteenden som de absolut vill presentera för sina föräldrar när de minst anar.
En liten skojsig sak under natten är att Millemannen som hänger över min arm, måste ha hinkat i sig mängder med Red Bull. Han har nämligen i stort sett varit vaken sedan 23.53 med undantag för några kortare insomningar. Hur orkar han? Värsta partykillen!

Nu frukost

Puss på er!





Brådskande dementi!!!

Min hustru vill härmed dementera att hon i förra inlägget uppsteg klockan 05.00 för inmundering av bröstmjölk för, inlägget, omnämnda, nyttjare av detta, Mille.
Korrekt klockslag var 04.22.
Dvs 38 minuter tidigare, vilket då innebär att hustrun återigen fick sova mindre än jag.
Fan också!
Hon vann igen.

Puss på er!


Liten rapport från natten

Mille är en oerhört konsekvent ung man. Han vaknade halv två igen i natt och kära hustrun drog i gång mjölkfabriken på en gång. En timme senare tog jag över.
- Han är verkligen såååå trött, sa hon som gick av skiftet. Det blir inga problem att få honom att sova.
Efter en timme med två stora gloende ögon rakt upp mot mig kunde jag konstatera att Mille var förmodligen Sveriges mest pigga såååå trötta person.
Han fick hjälpa mig att leka lite med två bilder i datorn en stund. Sen sa det BLONK och han sov. Då kunde jag krypa ner. Jag tänkte först att jag kanske skulle vara lite skojig mot min hustru så där runt 4 snåret och göra en överraskande böghög på henne där hon sov. Jag lät bli. Jag visste att hon snart skulle få gå upp och sätta en liten parasit mot sina Dollybröst. Klockan 5 var det dags för det.

Mitt i de blå timmarna tänker jag.
När tjejerna var små tänkte jag mycket på fysisk aktivitet mellan individer. Jag var 27-29 år då.
Nu är jag snart 46.
Jag tänker nu också.
Mycket.
I natt tänkte jag på låtsaskompisar. Barnens.

Här är listan på Jacobssonbarnens låtsaskompisar:

Kricke : Snälla och dumma Karlsson. Det var snälla Karlsson som lekte fint med honom. Det var dumma Karlsson som tvingade med Kricke på cykeln bort till parken. Kricke själv satt bak på pakethållaren och protesterade vilt.
Moa: Hade faktiskt ingen. Men hon trodde en period att hon var Lotta på Bråkmakargatan med följd av att hon alltid gick ut och sparkade på sin cykel och kallade sin arma mor DUMMA MAMMA!
Bim: Sandris och Pepsi. Två mystiska figurer som Bim aldrig ville beskriva hur de såg ut. De flyttade efter några år. Sandris flyttade till LANDON (London) och Pepsi förvandlades till en tjejgroda.
Moses: Den osynliga galningen. Den osynlige galningen ställer till med en massa bråk och bus. Puttar omkull glas med vatten, lägger blomjord i mina skor etc. Jag frågade Moses häromdagen hur han ser ut egentligen den där osynliga galningen. Moses tittade på mig som om jag var störd.
- Men pappa, sa fyraåringen. Han är ju osynlig.
Mille: Han har nog inga låtsaskompisar än. Men han har en riktig bästis och en riktig ovän. Bästisen heter Vänster Tutte. Ovännen heter Höger Tutte. Han vrålar och är ilsken när han ska äta från den.

Nedan två exempel på nattlig terapiaarbete för hr Jacobsson:


Puss på er!

onsdag 15 juli 2009

03.01

Mille har somnat och Moses sprang nyss över till oss.
Jag sitter fortfarande med bebisen i famnen och knappar med vänster hand. Såg nu att jag skrev Käresta dagbok och inte käraste i Kolikinlägget.
Suck...
Jag som är så noga.
Vargtimmen har börjat, de blå stunderna mellan 3 o 5.
Och helt plötsligt toklängtar jag efter mina döttrar, Moa och Bim.
Jag ska skjutsa dem till Strömstad på fredag. Sommarjobb och nöjen.
Kricke, största sonen, är redan där och jobbar som radiopratare på Radio Praaaaaaaaajm!

Nu zzzzova hoppas jag.

Natt


Liten natthejsan

video
Puss på er!

tisdag 14 juli 2009

Rapport från Kolik-kriget

Käresta dagbok!

Kriget har rasat. Kolik-kriget.
När man planerar sitt första barn tror man att det kommer sova hela nätterna, äta var fjärde timme, anpassa sig till mammas och pappas sedan åratal invanda rutiner samt bajsa lagom, skrika varsamt och däremellan vara skitglad. En bebisversion på kvinnans kåt, nöjd och tacksam.
När man planerar sitt fjärde barn ler man luttrat åt alla planer. Ty, man har inga. Allt kan hända. Det man vet är att varenda rutin, alla vardagliga situationer och så gott som all egen tid kommer att försvinna i samma sekund som den nya individen landat.
Jag har aldrig lyckats tillverka en enda unge som sovit bra på nätterna och som inte krävt att bli buren på dagarna. Hur gör man? Har det någonting med att göra om man ligger överst eller underst i själva tillverkningsprocessen? Framåt eller bakåt, på sidan? Eller?

Mille Josef Anders är inget undantag. Utöver att använda sina föräldrar som slavar som bär runt faraon om dagarna och som lekkamrater nattetid har vår lilla nutteputte kolik. Vanligtvis sätter det igång på efternatten, glider in på morgonen och avslutas runt lunch.
Vill ni höra mig stressad ska man ringa mig på en förmiddag så garanterar jag att jag ber er fara åt helvete om ni drar ut på samtalet eller om ni säger att du låter lite trött. Har det hänt nåt?

För min egen del spelar det ingen roll om jag bär runt en nöjd och sovande Mille eller en skrikande. Men för hans. Jag och hustrun verkligen lider med Millemannen när han kryper ihop, blir högröd i ansiktet, vrider sig, skriker krampaktigt och kämpar med sin smärta.
Det finns dock hjälp och effektiv mildring.
Det heter INTE Minifom. Den har aldrig haft effekt någonsin på någon av mina avkommor. Kanske på stora grabben Kricke som fick syn på innehållet när Moa skulle få det för 19 år sen. Han skrek att han inte ville att hans lillasyster skulle äta vitt snor.
Vitt snor...
Här höll min dagboksanteckning på att ändra riktning.

Vad hjälper då mot kolik? Hustrun och jag har gjort en lista.
- Jag har hört att akupunktur kan hjälpa, sa hon.
- Aldrig! sa jag snabbt.
Jag fruktar allt kinesiskt. Jag vill inte bidra till den internationella kommunismen och nyttja kinesiska metoder. Är jag på Kina-restaurang dricker jag i princip bara sojan. Den är oftast japansk.
- Jag har hört att man ska smeta på messmör på bröstvårtan, sa jag.
- Det kan du drömma om, sa hustrun lakoniskt.
- Och sen ska man smörja in muffen med nutella , fortsatte jag. Det hjälper mot mannens kolik.
- Så synd då att du blir så pruttig i magen av choklad.
Hustrun - den cyniske mannen 1-0.
Min hustru läste sig till att hon behövde lägga om en del av kosten. Alla mjölkprodukter blev med ens ett enda stort NO-NO.
- Men vad gör vi med all mjölk, yoghurten, grädden och filen? sa jag.
- Vi ordnar knytis med våra vänner. Vi säger att vi står för drickat och de för maten.
Jag har en slug fru.

Koständringen har givit ett viss resultat. Mjölkmaskinen, dvs min lagvigda, hade ju redan innan slutat med kål, lök, jordgubbar, sura äpplen, bönor och annat gasframkallande.
- Jag har hört att ett par whisky om dagen också kan hjälpa till, sa jag.
- Det har jag aldrig hört, sa lilla frun. Jag gillar ju inte ens whisky.
- Nej, men den skulle vara till mig, sa jag.
- Till dig? Men det hjälper väl inte Mille?
- Nej, men mig. Koliken skulle med ens bli lite roligare.

Det mest effektiva sättet mot bebisars magplågor är i alla fall Windi. Kära kolikföräldrar. Köp Windi. Googla och beställ. Varsågoda för tipset!
Vad är då Windi?
Det är en liten plastpip som man sätter i rumpan på bebisen. Den är ihålig och släpper ut all gas som finns i tarmarna och även det bajs som vill ut och orsakar knip.
Windi hjälper således bebisen att fisa.
Hustrun säger att hon är hundra på att jag har en Windy inopererad som är igång twentyfour/seven.

Att gå taktfast med kolikoffret i framstupa sidoläge, hängande över ena armen och dunka i rumpan med den andra armens hand underlättar också.
Är koliken mild kan det räcka med en gungande vals med bebisen. Är smärtan kraftig funkar det bättre med marschmusik. Gärna tysk eller tjeckisk Ompa Ompa. Ibland blir jag så exalterad av stompet i musiken att jag tar i så mycket jag orkar och marscherar högljutt och använder Milles blöjförsedda rumpa som bärbar bastrumma.
Då vi har stora fönster ut mot gatan kan grannbarnen bli så rädda av det de ser att de springer in i och skriker:
- Mamma! Mamma! Tysken kommer! Han har redan fångat en liten dvärg som han bankar skiten ur!

Babymassage kan också hjälpa.
Vi fick låna en bra bok om det av vår kompis Camilla för någon vecka sen.
- Här står det hur ni ska smeka Mille på magen.
Jag sa att bilderna var lite luddiga och undrade om hon inte kunde visa konkret och testa på mig.
- Glöm det, sa Camilla.
- Du kan kanske lägga mig över din arm och slå mig lite i stjärten, åtminstone, föreslog jag.
Camilla frågade hustrun varför jag var så konstig.
- Han har inte ätit nutella på länge, svarade hon. Abstinent.
- Jaha, sa Camilla. Men jag kanske har hemma som...
- Nej, det har du inte, sa lilla frun kort och stängde dörren.

Sammanfattning kolikkriget.
Motvapen:
Windi
Inga mjölkprodukter
Babymassage
Framstupa sidoläge på armen med valser och marschmusik
Whisky till pappan
Kärlek till mamman
Tålamod.

Moses feber är borta. I dag har vi lekt hans favoritlek. Vi har lekt med figurer. Han har en riddare som han lämpligt döpt till riddare Moses. Jag skulle först få vara en tjock gubbe med vattenskalle och heta Bluppo. Jag tjurade i en timme. Då fick jag själv välja vem jag skulle vara. Jag valde min historiska idol. Julius Ceasar. Julius Ceasar? Hur kan han vara en idol? Jo. Han var generös mot sina vänner, mild mot sina fiender och en hejare på damer.
Precis allt det som jag inte är.
Jag är mer generös mot damer, mild mot mina vänner och en hejare på att skaffa fiender.

Riddare Moses har minst 7 tjejer och prinsessor.
- Varför just minst 7? frågar jag.
- Jo, säger 4-åringen. En till måndag. En till tisdag. En till onsdag. En till torsdag och fredag och lördag och söndag.

Bör jag vara orolig, käresta dagbok?
Kanske redan nu sätta in BUP eller åtminstone en präst som kan dra lite hemska historier om vad Gud gör med syndiga människor som lever i sodomi och förtappelse?
Jag känner hur jag tappar mitt feministiska initiativ gentemot Moses. Ingen av hans tjejfigurer får vara hjältar utan endast ingå i hans vidriga lilla harem som han skapat i sitt rosa sagoslott som han fick i födelsedagspresent.
- Men, säger jag med gäll och förtvivlad stämma. Kan inte tjejer också vara hjältar?
- Jo, säger Moses. Men inte mina. De ska vara söta och vackra och vara hemma på slottet.
Håller jag på att uppfostra en taliban?

Alla mina barn är redan tvärsäkra på vad de ska bli när de blir stora.
Kristofer - TV-producent. Är han redan på SVT UR.
Moa - Make Up artist. Design. Kreativ verksamhet på scen. Skådespeleri.
Bim - Skådespelerska, författarinna, tv och filmkreatör. Vill flytta till FRA efter gymnasiet.
Moses - Tjejtjusare, prins, riddare och fotograf.
Mille - Oskrivet blad. Just nu gör han ett fantastiskt jobb som bebis.

Moses upptäckte för några dagar sedan fotokonstens tjusning.
Jag upptäckte för några dagar sedan fotokonstens förskräckelse då min son envisas att fota sin svettiga och lönnfeta far i alla möjliga hemmasituationer.
Nej. Det känns tryggare inom mig när jag får vara Julius Ceasar.
Han behöver åtminstone inte bekymra sig över mindre smickrande kameravinklar, kolik eller nutella.

Puss på er
Fotograf: Moses Barton Jacobsson
Motiv: Av klimatförändringar lidande knubbsäl











måndag 13 juli 2009

Presentation

Käraste dagbok!
Jag heter Anders. Jag är en fräsig och härlig man på snart 46 somrar. Jag ska från och med denna stund på vår luttrade jord göra någonting särdeles hemlighetsfullt, skamligt, förbjudet och skuldbelagt. Jag menar inte olla min hustrus badhandduk eller hetsäta smör på nätterna eller gå omkring med en buttplug i rumpan när jag är på ICA och agerar normal pappa. Jag menar att
skriva dagbok!
Får man det? Är det tillåtet?
Ingenting kommer att döljas inför mina sekretessbelagda sidor.
Allt ska fram.
Allt.
Allt kommer att vara sant. Eller?
Allt....?

Jag har förstått att bloggvärlden är fegisarnas paradis. Det är fritt fram att kommentera vad andra skriver helt anonymt med personangrepp och faktafel.

Annars bor vi ju i landet Stryka Medhårs. Ingen ska stöta sig med någon. Alla har rätt. Ingen har fel. Man får inte göra andra ledsna, besvikna och kränkta. Nej. Då kanske man vaknar med en hop arga unga och skäggiga män utanför dörren som bränner din flagga och stampar på ditt porträtt från semestern i Varberg 87.
Nätet har i allra högsta grad ändrat på detta.
Nu är det fritt fram. Att hoppa på varandra. Att skriva, anonymt givetvis, att de önskar att dina barn ska dö i cancer och andra mustiga muntrationer när du skriver åsikter som inte faller dem i smaken.
Det är oerhört modigt och demokratiskt.

Allt detta hat.
Det är bättre med kärlek.
Kärlek finns också på nätet.
En gång för länge sen chattade jag med en kvinna. Hon sa att hon ville ha kärlek med mig.
- Ser man på, sa jag.
- Jag vill se dig naken, sa hon.
- Det tror jag inte, sa jag.
- Visa vad du har där nere i kameran, sa hon.
Jag är ju en snäll och modern man som inte vill stämplas som kvinnohatare och motsträvig mansgris så jag gjorde som hon sa.
Hon fick se alla mina tår ingående och båda knäna och åderbråcken på låren. Hon loggade ut.

Jag har mycket kärlek.
Jag har kärlek till mina barn och till min fru.
Sen har jag kärlek till alla människor som har kärlek till mig.
Mitt senaste kärlekstillskott heter Mille. Han är 5 veckor och 1 dag gammal.
Mille är nattmänniska. Hans bästa tid är mellan 2-5 på natten. Tjo ho! Hustrun och jag sover i snitt 3-4 timmar per natt.
Vi har fortfarande inte dödat varandra. Knappt ens varit sura. Jo. När hon sa till sin mor i telefonen att jag gick upp klockan 6 och tog Mille och inte 5 som sanningen var.
- Jag har sovit 3 timmar och 34 minuter! gormade jag efter samtalet. Ring till din mamma och dementera!
Hustrun gjorde inte det. Hon bara skrattade åt min fånighet och låtsades få mjölkläckage i sina Dollybröst.
Som man kan jag säga att kvinnobröst intresserar mig föga. Jag har så gott som nollvision angående behagens storlek, utseende och hållning. Bröst är bröst är bröst. De kan vara stora, små, fasta, hängande, använda, outnyttjade, plastinpackade, naturliga, bruna, vita, röda, gula, svarta, randiga eller bara ja, bröst. Det är inte brösten som gör kvinnan.
Vad är det då som gör kvinnan? För mig är det enkelt. Humor och självdistans. Initiativförmåga. En kvinna som inte ser sig som ett offer. Ögon som vågar titta rakt in i mina. En stolt hållning och visst en vacker stjärt är väl ett plus. Men framför allt humor. Gärna sjuk humor. Det har min hustru. Oavsett Dollybröst eller inte.

Jag är feminist.
Det skriver jag inte för att jag ska få kliva på lite mer.
Jag ÄR det.
Det är urviktigt med jämställda samhällen. Personligen skulle jag kunna kapa snoppen om det skulle gagna den feministiska kampen.
Jag har tänkt på en mycket viktig sak.
Jag kom på det när jag bytte på Mille i går.
Könsmaktskampen börjar redan på skötbordet. Det är sant. Vidrigt och skrämmande.
När man tar av blöjan på en bebis så kissar den nästan alltid. Och det är här som den första ojämlikheten börjar.
Pojkarna kissar rakt upp och utåt. Attackerar och skjuter ut! Alltså en aktiv, maskulin och aggressiv handling. Flickor kissar lite undfallande och förtryckt rakt ner i skötbordet. Ofta också in mot sig själv. I en kvinnlig självutplånande passiv handling. Jag är värdelös. Jag kissar på mig själv. Jag vänder min smärta inåt. Mot mig själv. Bebispojkarna använder sin snopp och kiss som ett vapen. Ett anfall.
Det känns mycket obehagligt att könsmaktsordningen redan fastställs på skötbordet. De manliga härskarteknikerna med penis och urin i samfälld attack måste givetvis stoppas.
Hur då?
Ja, det är ganska enkelt. Man får helt enkelt rikta snoppen så de pinkar på sig själva, de förhärskande urinmonstren, så de lär sig att de inte har försprång gentemot flickorna.

Han ska få, Mille, nästa gång han försöker utöva sin manliga härskarteknik när jag byter blöja på honom.


En utövare av den manliga härskartekniken














Nu ska jag känna Moses i pannan. Han är 4 år och har feber i 25 gradig värme. Det var väl onödigt av honom.

Till sist en gåta.
Vad är det för skillnad mellan ett gäng Linderödsgrisar och präststyret i Iran?
Svar: Prästerna har skägg.

Puss på er!