torsdag 23 juli 2009

Sovdags


Ögonen blöder nästan.
Synfältet är suddigt.
Sova.
Nu!
Bräk!
LillMillen vaknar.
Underbart glad, utsövd, utvilad.
Skrattar på skötbordet.
Skrattar ännu mer när han kissar på mina knän.
Hustrun skrattar åt mina knän.
Jag skrattar åt att hustrun ska ligga sked med mina knän.
- Jag ska inte tvätta dem, hotar jag.
- Spelar väl ingen roll. Vi ska ju ändå inte sova.
Vi skrattar.
Ha ha ha ha ha ha!
Hålet växer i alla A:n.

Att hålla folk vakna är en väl beprövad tortyrmetod världen över.
Man blir tokig till slut.
Det ska bli skönt att bli tokig.
Jag ska springa och dregla med öppen mun, onanera friskt i busskurer och köra in huvudet i mikron när jag är kall om öronen. Inget ansvar. Bara kul saker.

Sov sött nu alla mina blomlökar där ute!
Puss på er!

En av mina sängkamrater. Den mest håriga, tror jag....?

4 kommentarer:

  1. Bebistid är inte alltid sådär synkat med föräldratid. Liksom.
    Att vandra på den smala gränsen mellan tokighet och galen trötthet kan vara spännande. Hur knäpp kan jag bli idag?
    Hur många telefoner hittar jag i frysen när jag letar efter tandborsten?
    Svarar jag med mitt eget namn när mobilen ringer? Eller med barnets?
    Hur stor är sannolikheten att jag betalar men glömmer varorna i affären?
    Ja Typ så.
    Spännande alltså.
    I alla fall när man har lite perspektiv på det;)

    Ha en fin fredag.

    Kram Lallis

    SvaraRadera
  2. Ahhh, jag blir så glad över denna läsning vilken skapar en fantastisk minnesresa, bakåt. TACK!

    SvaraRadera
  3. Lallis!
    Vad skönt att läsa att inte bara de här föräldrarna drabbas av tillfällig sinnessjukdom vid sömnbrist ;)
    Kram

    Annelie!
    Tack vad kul! Och grattis till 18 fantastiska o osannolika år :)

    SvaraRadera