Fettchock, karuseller och Stålfräs

Käraste dagbok!

Idag var vi på BVC för besiktning av objekt 090607 Jacobsson Mille Josef Anders.
Han gav upp hysteriska vrål när vi satte oss i bilen. Det är cirka 500 meter till BVC från vårt hus.
Efter 200 meter var vi tvungna att stanna och dela på några valium jag och hustrun. Moses fick sniffa på en wettexduk indränkt i kraftigt rökt whisky.
- Tror du han är hungrig? frågade jag.
- När är han inte det? sa hustrun och svängde ut med Tutte Höger för en slurk.
I tystnad satt då delar av familjen. Ljudet av glupska små läppar runt bröstvårtan fick mig att tänka på en skräckfilm från början av 80-talet när videons inträde i världen hade satt fart.
DET LEVER hette den. Den handlade om monsterbebisar.
Jag tittade lite skrämt i backspegeln.
Vår tystnad bröts av Moses.
- Pappa, sa han. Kan man ha stålfräs även fast man inte är kissnödig?
- Förlåt? sa jag.
- Jag är inte kissnödig. Men jag har stålfräs ändå.
- Stålfräs?
- Ja. När den är stel, sa Moses odramatiskt.
- Tja, jo, började jag.
Hustrun hjälpte till från baksätet.
- Jo, då. Om snoppen är lite glad kan det vara så, sa hon.
- Jaha, sa Moses och var nöjd med det.
Jag stirrade stint i backspegeln på mjölkningsmaskinen.
- Lite glad?
- Hihi, sa hon. Ja? Lite glad.
- Jaha, sa jag surt och visste inte hur jag skulle förklara för hustrun att hon precis åstadkommit en framtida impotens. Varje gång hädanefter då jag ska vara het och villig inför min hustru kommer jag enkom att tänka på en glad och lycklig liten kuk, som springer omkring i det fria på en äng. Ungefär som en liten naken vätte med yvigt skägg.

På BVC träffade vi Brigitta. Hon hade Moses också. Vid fyraårskontrollen för en tid sedan tröttnade Moses på det sista hörseltestet och totalvägrade. Han har fått en ny tid i augusti för det. Jag peppade Moses inför Birgitta och sa att det inte skulle göra ont det här hörseltestet heller. Det var bara när de sågade av örat för tvättkontroll som det kunde smärta lite.
Van vid sin far och upplärd till satiriker och cyniker flinade 4-åringen bara medan BVC-Birgitta fingrade på sin mobil och var på väg att ringa det mobila sociala teamet för Örebro nordväst.

Mille mättes runt huvud och hela hans längd.
Han var fortfarande lyckligt odrabbad av galopperande vattenskalle och nu mätte han 59 hårda centimeter över havsytan.
Därefter dagens rysare. Vikten.
Han hade närapå gått upp ett kilo sen sist.
3 kilo på 7 veckor....
- Är han för fet? sa hustrun oroligt.
- Nej, då, sa Birgitta. Han är ju lite stor. Men det ser ni ju själva.
Jag tänkte ryta att ja, det ser vi väl för helvete!
Jag avstod. Det kunde upplevas som labilt.
- Åh, nej, sa jag högt till Moses. Din lillebror har fått en fettchock!
- Va? vad är det? sa han nyfiket.
- Det här, sa jag och sprang ut från Birgittas rum med armarna uppsträckta och skrikande:
- Fettchock! Fettchock!
Moses förstod snart själva poängen med humorn. Han sprang efter sin far och tillsammans gjorde de ett par varv med fettchock i korridorerna på Varberga vårdcentral.

På stan var det Slottsfesten. Någon form av ordnat supande för barnlediga föräldrar, barnlösa, unga som inte hunnit skaffa än, medelålders och äldre som aldrig velat haft ungar mm mm.
För att försöka ge supandet en mer familjär karaktär hade Axels Tivoli smällt uppe ett antal oerhört fantastiska åkattraktioner och snurrande chokladhjul på 2 av stadens torg.
Moses var lycklig. Vi köpte ett biljetthäfte à 150 kronor.
Han älskade att hoppa studsmatta med sele och tryckluft.
- Nu är jag Peter Pan, mamma och pappa, sa Moses lyckligt när han for 100 meter upp i luften.
- Då kan jag vara Tingeling, sa hans moder.
- Och jag Kapten Krok, tyckte jag.
- Nä, sa Moses. Du är Lena, pappa.
- Absolut, sa jag.
Som politiskt korrekt tycker jag givetvis i dessa Pride-tider att valet av karaktär var helt rätt.
Jag är verkligen PRO-homovärlden. Nej, jag är inte bisexuell eller lite heterotänd på killar.
När jag var ung försökte jag en gång verkligen bli tänd på en kille. Men nä. Det brummade inte ens en enda gång, vare sig i bröstkorgen eller i pungpartiet. So, grabbs, tyvärr. Jag är förlorad till Planet of the Straights.

Moses värsta attraktion var Lustiga Huset.
Först skulle han gå in med modern. Men redan vid de rörliga trappstegen som ledde in till äventyret skrek han att han ville att pappa skulle följa med istället.
- Jag vet, sa jag malligt. En sån där cool pappa son grej med lite farligheter. Det är ju bara för att jag är mycket tuffare än mamma, eller hur?
- Nej, sa Moses. Det är bara för att du är tjockare än mamma. Det tar längre tid för alla monster där inne att äta upp dig än mamma. Och då har jag chans att smita.
Jag är helt övertygad om att det står 666 på Moses någonstans på hans lilla kropp.

Vi träffade kompisar på stan. Han hade köpt en röd t-shirt dagen innan.
Jag sade glatt till Henne:
- Du vet att rött signalerar sexualitet, va?
- Va? sa hon. Nä?
- Jo, sa jag och nickade vänligt till hennes make L.
- Haha, sa hon, dvs C. Det går jag väl inte på här uppe mitt på stan.
- Inte du kanske. Men det kryllar ju av andra kvinnor här.
Jag har aldrig hört C morra förut. Det lät riktigt gulligt.

Nu sängen.

Puss på er!


Han som gav fettchocken ett ansikte