Tidig spaning i lönndom

Käraste dagbok!

Efter gårdagens slit och släp skjutsade jag in hustrun och pojkarna till staden. Moses skulle börja på musiklekis på Betelkyrkan. Jag anmälde mig som frivillig att ta hand om Millemannen. Jag såg mig själv sitta och sippra coolt på en dubbel espresso och vara brun och sommarfräsch och slänga lite med min anteckningsbok och vara den store författaren som var ute bland folket för inspiration.

Det tyckte Mille var en värdelös vision. Han ville bli omkringburen över hela Örebro. Lade jag ned honom i vagnen fick han panik-gosning med sin lilla spöket Labanfilt och när denna fas av hans liv inträder vet man att han till slut kommer bli så förbannad på goset att hans utstående öron buktar sig hastigt ännu lite mer ut mot allmänheten och inte in mot gossens huvud.

Till slut somnade han efter att ha gett upp med ett sista leende mot fadern.

Mitt kaffe hann jag avnjuta i 4 minuter. Därefter var musiklekis slut. Moses var stennöjd men hustrun kom och visade två texter.

- Alltså, sa hon. Det är ju ganska mycket Jesus.

- Ja, och? sa jag. Hade du väntat dig mer snapsvisor på Betel?

- Nej men kanske mer om naturen och sånt, sa frun och viftade med sina armar.

- Allting är av Gud sprunget, deklamerade jag. Även all natur.

Hustrun himlade med ögonen.

- Även himlandet med ögonen är skapta av Gud, fortsatte jag och kände hur jag fylldes av änglarnas visdom.

- Ja, ja, nu går jag till Lindex och Moses är hungrig, sa min duva.

Moses hade depp. Han var så sugen att rita ett monster på ett stort papper. Han hade bara sin lilla rosa anteckningsbok. Han hängde med huvudet. Vi gick till leksaksaffären.

- Ingen leksak, sa jag.

Moses hängde än mer med huvudet. Han peppade sig själv och mumlade att han skulle få en leksak i morgon istället.

- Absolut, sa jag.

För Moses är i morgon i morgon eller om ett halvår.

Puh!

Sonen köpte ett stort ritblock.

Gourmetkvällsmaten på Burger King avnjöts i den ljumma augustikvällen. Millemannen sov, Moses ritade monster och åt, hustrun försökte komma överens med en Chili Cheese och jag försökte lista ut vem mannen med det svarta äpplet var som Moses pratade om.

- Alltså är det en hjälte?

- Nej, sa Moses.

- Är han en skurk?

- Nej.

- Ett monster? En pappa med ruttet äpple?

- Nej.

- Vem är han då?

Moses log lugnt och tittade med sina stora blå på mig och sa:

- Han är mannen med det svarta äpplet.

Jag visste att vi inte kom längre i vår diskussion.

Efter inmunderingen var det dags att handla specerier på ICA Cityhallen. Vanligtvis handlar vi avsevärt mer ekonomiskt, typ ICA Maxi, Willys, Lidl, Coop Forum mm.

Vi orkade inte packa in gossarna och köra iväg, packa ur gossarna, in och handla, packa in gossarna igen och sen hem. Vi lyxshoppade på stan istället.

Hustrun gick i täten med barnvagnen. Hon marscherade kvickt. ICA ligger i gallerian Krämaren. Hustrun måste ha fel på lokalsinnet. Hon gick till Zara istället. Klädbutiken.

- Oj, sa jag. Ha de flyttat ICA hit?

Medan hustrun gjorde sin sanna plikt som svensk konsument för att hålla hjulen rullande, drog Moses mig i armen och sa:

- Pappa. Vi måste gå ut och diskutera.

- Diskutera?

- Ja.

Jag följde med min fyraåring till stenbänkarna vid de stora glasfönstren.

Först tittade vi på lite konst en stund.

Ett huvud i en glaskub.

- Titta Moses! Där är den huvudlöse skejtarens försvunna huvud. Vi måste ringa honom.

- Ja, sa Moses allvarligt men först ska vi diskutera.

- Om politik? sa jag skojigt.

- Nej, sa Moses. Vi ska prata om Ho ho.

Jag förstod ingenting. Moses flinade.

- Ho ho?

- Ja, visst pappa?

- Jo, men vad är ho ho?

- Det är, sa Moses generat, vackra.... Hans ögon gick i spinn... vackra... bussar.

Lokalbussen stannade till utanför fönstret.

Jag förstod.

- Du menar vackra tjejer?

- Jaaaaa, sa Moses och skrattade.

Så då pratade vi om snygga tjejer. Moses hittade en flicka utanför fönstret.

- Är hon snygg? sa jag.

- Ja, sa Moses.

- Så du tycker om lite äldre tjejer? sa jag och tänkte på hur oerhört långt ifrån trädet äpplet kan falla ibland.

- Ja, sa Moses och tittade förälskat på tonåringen utanför.

- Hur gammal är hon, då?

- Hon är 4 år, sa Moses.

Jag sa jag trodde mer på 15 än fyra. Det saknade betydelse för honom.

Hans moder och lillebror kom.

- Vad pratar ni om? frågade hon.

- Vi pratar om bussar, sa Moses oskyldigt.

Vi fnissade. Modern också utan att veta varför.

- Du menar vi diskuterar politik, sa jag.

- Och vackra, vackra... kyrkor, sa Moses.

Jag insåg att vår fyraåriga son verkligen på allvar försökte mörka vad vi hade pratat om och vad vi hade tittat på.

Redan i så unga år...

- Pratar ni om tjejer? frågade hustrun och såg mystisk ut.

- Nej, nej, nej, sa vi.

Moses förklarade att det var bussar, kyrkor och ho ho som var ämnena.

- Absolut och söta...söta.. började jag.

- Söta ärtor, fortsatte Moses.

Jag och hustrun bröt ihop.

Ärtor, kyrkor, bussar och ho ho.

Så nu vet du kvinna. Om din man säger att han såg en jättefin kyrka på kickoffen i Danmark så betyder det nåt heeeeeeeeeeelt annat.

Eller om han säger att han åker buss alldeles för sällan!

Var på din vakt ;)

En buss...

Puss på er!