Över den här mannen.
Från forntiden.
I en annan tid. I en annan galax.
Jag fann en notis i en av mina otaliga anteckningsböcker.
Och jag slås av hur nära de andetag jag tog då känns i dag när minnen kommer.
Mina ögon läser.
Jag saknar dig, min Vaniljflicka. Jag kommer när andra går. Stannar. Vilar vackert under dina läppars form. Nära. Jag smeker bort dina tvivel. Åter. Kysser dig. Åter. Sen. Gryningen vrider bort vår sista tid tillsammans i svala lakans paradis, vid Himlens kant. Och du ska på nytt möta hans blick med mitt hjärta i din mun.
Vaniljflicka..
SvaraRaderaNär jag tänker på vanilj tänker jag på något som är liknande mjukglass dock ganska varm. Har en len och mjuk form.
Jag får en bild framför mig som jag inte riktigt kan beskriva. Men den finns där, din vaniljflicka.
Vanilj... Nam!
Järnflickan. Det var en bra beskrivning faktiskt ;)
SvaraRaderaFör det första är den låten bara så underbart vacker. Och det tror jag Vaniljflickan också var. Vad fint förresten att vara en Vaniljflicka. Söt och god.
SvaraRaderaHa det bäst idag!
Kram
Så vackert! Hon finns inuti dig. Varm Kram.
SvaraRaderaImse: Ja, söt och god :) Det är min allra bästa låt, faktiskt.
SvaraRaderaHa en bästig vecka. Kram!
Flickan från sagorna: Tack, Ja, det gör hon, liksom allt jag varit med om i mitt liv. Kram.