Vår son

Moses Vladislav Rudolf (sic!) Barton Jacobsson är en ung man med många sidor.

I morse grälade han med sin mor om vilka kläder han skulle ha på sig. Själv ville han bära sin ljust orange t-shirt från Prag med sina mörkare orange mjukisbyxor. Hans arma moder hade lagt fram ett par bruna Bamsebyxor i manchester.

De fick nobben.

- Dina orange byxor matchar inte till t-shirten, sa hans mor.

- Det gör de visst det! Och jag har kalsonger som också matchar.

Moses visade sina brunorange kalsonger som ja, visst, givetvis matchade.

- Ja, okej, då, sa hustrun. Ta dina byxor, då. Men du får bara ha dem inne.

Under dagen insåg vi, både jag och frun, att Moses blick för stil, färger och estetik redan är väl utvecklad. Han gick omkring med dem hela dagen, inne som ute.

Den tjeckiska texten: Slysim, ale poslouchat nebudu! = "Jag hör, men lyssnar inte", passade mycket väl in på vår son denna morgon.

Senare runt 18 gick Moses, hustrun och gammelmormor på promenad med Spike. De orange byxorna satt givetvis på. Moses och jag vet ju att i vår skog och runt vårt kvarter kryllar det av trollfulingar, monsterfulingar och blodmonster. Därför måste riddare Moses vara på sin vakt så fort han går utanför dörren. Han medförde därför nödvändig överlevnadsutrustning. Kompass, kikare och kniv.

Överlevnadsutrustningen kom väl till användning. I hustruns fickor. Själv ville Moses plocka blommor. Han plockade en stor bukett till köket och en mindre lite ihopknycklad till sin far.

Därefter middag med gammelmormor och sen lite tecknat på Boomerang. Moses allra största favorit är Scooby och hans gäng. Själv föredrar jag Droopy och Drippel. Två detektivhundar. Far och son. De är oerhört cyniska och blasé, uttråkade och gubbsnuskiga.

Jag och Moses leker att jag är Droopy och han är Drippel. Skurken McVarg är lite olika. Ibland är det hans moder, ibland syrrorna Moa eller Bim eller hans bästis gammelmormor. Aldrig Millemannen.

Jag kan skämta med Moses ganska så avancerat om nästan allting. Men icke om Mille. Där tar det tvärstopp.

Moses skyddar sin lillebror mot allt. Allt utom mot sina egna gosanfall och pussattacker!

Det är ju bara ett uttryck för kärleken.

Som Moses sa när han nästan var tre år:

- Det viktigaste som finns mamma, är kärlek och godis.

Jag och Moses

Puss på er!

PS. Varför heter Moses Rudolf??? Älskar jag mina egna böcker så mycket?? Nej, men namnet Rudolf som jag och Sören gett Sunes pappa, har vi tagit från min egen far. Han heter Bert-Owe Rudolf. Moses heter bara Rudolf efter farfar och Vladislav efter morfar eller deda som det heter på tjeckiska.