Inlägget som först var en kväll och sen blev en tidig morgon

Käraste dagbok!

I går var jag till stadsparken med Moses. Stadsparken är Örebros lungor. Ibland har de lunginflammation och ibland rökhosta, någon gång kanske kol, för att inte tala om lungödem, emfysem, cancer...
Jag tror jag backar bandet. Det här lät mer som Marlboromannens medicinska journal, strax innan han blev en f d människa.



Käraste dagbok!

I går var jag till stadsparken med Moses.
Hustrun skulle träffa en manlig snygg doktor och ville inte ha med några vittnen, förutom Millemannen som inte har språket att berätta vad som egentligen hände.
Vädret var fint.
Moses var fin.
Jag var också fin. Underbart fin. Skön och gudomlig. Nyklippt, svarta nya semilånga byxor, vid luftig, kraglös svart skjorta och täckta sommarsandaler, svarta förstås och no socks.
Väschta hemmafadern! Jag får gåshud när jag tänker på hur jag måste ha sett ut.

Jag gjorde för en tid sedan en liten enkät angående viljan att vistas i lekparker. Av oss tio var det 7 som avskydde en dag i låt oss säga stadsparken. 3 av oss älskade det.
De 7 var kvinnor.
De 3 var män.
Varför denna tvära uppdelning av kön och lekparksvurm jämte lekparkshat?
Här kommer svaret.
En normal dag på våren, sommaren eller hösten kan man konstatera att den manliga, vuxna snoppen medels pung är ett utrotningshotat däggdjur i lekparker.
85 procent av klientelet har två bröst, en rumpa och en lolinka. (Se mitt tjeckiska lexikon i tidigare inlägg).
På ren svenska:
Tacka fan för att vi män trivs i lekparker när nästan alla där är föräldralediga mammor, som inte ser röken av sina män, sambor och pojkvänner för kanske tidigast fram på kvällen. Till och med en fuling som jag blir sedd och uppmärksammad.
- Oj, här kommer det visst en pappa, UTAN sin kvinna. Tjoho, vad jag ska fixa med mitt hår nu!
Har man dessutom en vacker son eller som på 90-talet en eller två vackra döttrar är det räkmacka.
Gud så man får ligga!

Förbud mot ja..

Bara inte nu lilla frun läser detta blogginlägg...
Fast...
vid närmare eftertanke.
Helvete!
De affärer som hustrun helst vistas i och besöker heter Clas Ohlson, Biltema samt Teknikmagasinet.

Käraste dagbok!
Jag känner att jag hela tiden glider ifrån självaste kärnämnet för denna lilla anteckning.

Rustade med i princip kläderna på våra kroppar samt Moses sulky äntrade vi stadsparkens stora lekpark.
Moses frågade om man kunde dö av förkylning.
- Inte direkt. Varför frågar du?
- Då kan jag bada i plaskdammen, sa Moses.
- Aldrig, sa jag. Du kan bli förkyld.
- Men jag dör inte.
Moses - pappa 10-0.

- Om du slutar tänka på att bada kan vi åka över till Stora holmen sen och åka Lilleputte-tåget.
Stora Holmen är granne med Stadsparken och Wadköping i Örebro.
Stora Holmen har som sagt ett tåg, en liten stad med gator, trafikljus, övergångsställ samt trampbilar för kreti och pletis barn samt elbilar för noblessens ungar.
En lekpark, promenadstråk och stängda toaletter hör också till faciliteterna på Stora Holmen. Dessutom några inhägnader med diverse skabbiga djur, osynliga grisar, trötta getter och en och annan mänsklig padda som är där med sin avkomma.

Moses och jag lekte först i stadsparken.
Min son har diktatoriska tendenser. Här gäller icke fri lek med honom utan strikt regisserade dramer och bestämda roller.
I dag fick jag vara Bamse. Han själv skulle vara Skalman. Han utsåg sin icke närvarande moder till Lille Skutt. Storasyster Moa fick vara Farmor. Storasyster Bim husmusen och hunden Spike förärades titeln Katten Jansson. Tur att han inte heller var närvarande. Det är dyrt med samtalsterapi för hundar. Det tar en sån jäkla tid att luska ut vad de säger.
Millemannen då. Slapp han undan?
- Han ska vara vargen, sa Moses.

Jag kom att tänka på Pellefant, denna insomnade, avsomnade och bortsomnade serietidning. Skapad av Bamseskaparen.
Pellefant var en snäll blå elefant. Hans värsta fiende var dels en trollkarl vars namn jag förträngt men också ett svart troll som hette Lakritstrollet.
Just.
Lakritstrollet.

Nu kom jag helt plötsligt att tänka på Sunes sommar. Jag släpper det.

Jag hade en fantastisk stund som Bamse där i lekparken, förutom när en liten oförskämd flicka i 5-årsåldern kom fram till oss i leken och utmanade mig.
- Jag är Pippi Långstrump, sa hon.
- Så trevligt, sa jag och försökte leka vidare med Skalman.
- Pippi är starkare än Bamse, fortsatte hon. Bamse är inte äkta stark.
- Va? sa jag med allt mer smalnande ögon.
- Han måste äta dunderhonung annars är han svag.
Jag kände hur kränkt jag blev. Min björnheder ifrågasattes. Jag gick till motangrepp mot terroristbarnet.
- Och Pippi måste äta knark annars är hon svag, sa jag malligt.
- Va? sa flickan. Vad är det?
Jag kände hur jag höll på att vinna. Jag bländade av ett överlägset leende.
- Pippi sniffar kokain, sa jag. Hej då!
Jag vann. Anders 46 - Liten flicka 5 = 10-0

Efter en stunds ystra lekar tyckte både Skalman och Bamse att de borde åka över till Stora Holmen.
Vi tog färjan över. Färjan är en roddbåt med en sommararbetande flicka med överdimensionerade biceps, till följd av 18000 överfarter med roddbåten.
Jag förklarade för Moses strax innan vi klev på att flickan var sjörövarkapten och att hon givetvis hade träben.
- Nej, pappa, sa Moses. Det har hon inte.
- Jo, fast nu har hon ju byxor på sig. Men om hon skulle ta av sig dem eller ha shorts då skulle du se.
Moses satt tyst en stund. Vi betalade och flickan började ro. Då lyfter min son sina mörkblå ögon, ler och säger snällt:
- Pappa vill att du ska ta av dig byxorna.
Hon stirrade. Först på Moses sen på mig. Jag kände hur iskall allt blev inuti.
Jag såg rubriken
"KÄND BARNBOKSFÖRFATTARE FÖRSÖKTE TVINGA AV 18-ÅRIG FLICKA HENNES BYXOR"
- Hehehehe? tvångsskrattade jag stelt.
- Vi vill se ditt träben, fortsatte Moses.
Flickan fnissade och började förstå situationen. Jag var räddad. Mardrömmen var över. När vi klev av tackade jag så hemskt mycket. Jag höll mig på fem armlängds avstånd från roddartjejen. Hon flinade och sa till Moses:
- Jag har faktiskt träben.
Moses gjorde stora ögon.
- Har du? sa han lyckligt.
- Ja. Och din pappa har träskalle, va?
- Ha ha! skrattade Moses.
Roddarflickan - Pappa Jacobsson 10 - 0.

Hustrun ringde. Allt hade gått bra. Mille hade inte vaknat en enda gång.
- Vadå, menar du? sa jag misstänkt. Hade han STÖRT er i nåt om han hade vaknat, eller vadå?
- Er? sa hustrun förvånat.
- Glöm det. Jag har träskalle, förklarade jag.
- Det har jag misstänkt i snart 6 år, sa hon.
- Jag undviker helst platser med mycket hackspett, fortsatte jag.
- Kanske bävrar också känns hotfullt?
- Vad ville du, förutom att säga kärleksfulla ord?
Hustrun sa att hon skulle gå på stan och ordna inför min födelsedag på tisdag.
- Vi är på Stora Holmen, sa jag.
Moses protesterade i bakgrunden.
- Nej, det är vi faktiskt inte.
- Nähä? Moses säger att vi inte är på Stora Holmen.
- Först trodde jag att vi var det men nu vet jag att vi är i det andra landet.
- Jaha? sa jag och höll upp mobilen så att hustrun skulle höra.
- Var är ni nånstans, då? sa hans moder.
- Vi är i det andra landet. I Hinken Hankan.
- Precis, sa jag. I Hinken Hankan.
Vi ville inte fortsätta samtalet. Äventyret skulle börja. Dollybrösten var bara tvungen att berätta att det satt en äldre sur tant i väntrummet när hon kom.
- Vad heter din gosse? frågade hon.
- Han heter Mille, sa hustrun.
- Heter han Pille?
- Nej, Mille.
Tanten snörpte på munnen.
- Jaha. Är det ett sånt där utländskt?
- Nej, det tror jag inte, sa hustrun och kände hur hennes blodtryck höjdes.
- Hur gammal är han då, Pille?
- Han är snart 8 veckor.
- Herregud! ropade den gamla vampyren. Så du släpar ut en liten bebis som är så liten och skör. Ja, så var det inte på min tid.
Frun lät ilsken när hon berättade.
- Du puttade väl henne utför trapporna,hoppades jag.
- Nej.
- Ett hastigt och oväntat slag mot struphuvudet?
- Nix. Men jag tänkte elaka saker om henne. Bra, va?
- Toppen, sa jag stelt. Det hörde hon säkert.
Vi avslutade samtalet.
Pille?

Moses ville först äta korv.
Efter en tugga sa han:
- Pappa. Du vet att här i Hinken Hankan finns det monster.
- Du menar hon i båten, sa jag och nickade.
- Nej, Skogsmumriken fattar du väl.
- Ja, vad dum jag är. Han, ja. Vad gör han då?


Skogsmumriken enligt Moses

Moses såg hemlig ut.
- Han vaktar Jesus gravkammare.
- Va? Finns Jesus gravkammare här på Stora Holmen i Örebro?
Moses bekräftade den sensationella nyheten.
- Monstrerna har satt för stenbumlingar utanför graven, sa sonen.
Därefter fick han visa Jesus gravkammare. Det var en igenbommad liten tunnel där Lilleputtetåget kört förut.
- Stenbumling, sa Moses och pekade på den cementerade väggen.
- Mm, sa jag. Så Jesus sitter fast där inne?
Moses rullade tröttsamt med sina ögon.
- Nej.
- Var är han, då?
Då kom Moses med nästa teologiska sensation.
- Jesus har blivit uppäten av monstrerna.

Helt fantastiskt!
Jag måste omtolka Bibeln. Det måste finnas dolda budskap om Stora Holmen, Lilleputtetåget, Skogsmumriken och Hinken Hanken.

Resten av vistelsen på Stora H ägnade vi åt tåg, bilar, kissa mot ett träd och djupa teologiska funderingar.