Frukost ja men vad?

Käraste dagbok!

Många förstagångsföräldrar får nervdaller så fort de börjar fundera på sitt barns matvanor. Speciellt när det gäller den extremt viktiga frukosten.

- Äter hon för litet eller räcker det med lite gröt varannan vecka?

Eee.. nä..

- Äter hon för mycket? Nu har hon ätit två fläskkotletter och en ädelostomelett och ändå vill hon ha mer. Är det normalt för en 4-månaders baby?

Eee.. nä..

Ni hör!

Endast sunt förnuft bör räcka för att bedöma om dottern eller sonen får i sig tillräckligt.

Och råkar sunt förnuft vara en bristvara hos föräldrarna finns det MÄNGDER med artiklar på nätet och även böcker att tillgå i bokhandeln.

Artiklarna på nätet kan man knycka gratis men böckerna på bokhandeln måste man köpa. De är ju så himla snikna de där författarna och bokhandelsmännniskorna.

Biblioteket är också en variant om man vill veta vad det fanns för kostråd för småbarnen när Ryssland hette Sovjetunionen och när ollning ännu icke var uppfunnen som nationalsport.

Dock återigen SUNT FÖRNUFT!

Om jag tänker ett ögonblick på mina egna små raringars frukostar runt 3-5 år kan man undra om de 5 egentligen överhuvudtaget är släkt med varandra.

Kricke åt minimalt. Han fick oftast i sig en halv limpamacka med smör. Obs! Kanterna bortskurna.

Moa åt under mer än ett års tid endast en liten burk majs till frukost. Det var det enda jag och X fick i henne. Det dög inte med vilket lågprismärke som helst. Det skulle vara Gröna Jätten.

Bim åt helst gårdagens lunch eller middag till frukost. Det kunde vara en stor tallrik spagetti med köttfärssås eller en 5 bitar fläskfilé med potatisgratäng och gräddsås, gelé, små gröna ärtor och tomater.

Moses äter (han är ju 4) en smörgås (grov eller inte) med smör. Vid sidan har han oftast två tre skivor pålägg ex skinka, rökt hamburgerkött eller salami. Till det ungefär 3 små yoplait, alltså yoghurt. En skål med cheeriosflingor eller liknande. Alltid en frukt eller grönt, kanske kiwi, nektarin, melon, morot, tomater eller banan. Ibland även en skål med svarta oliver, nötter eller ett ägg men bara vitan. Till denna lilla anrättning dricker han antingen någon form av juice eller vatten. Någon enstaka gång starkvatten (kolsyrat).

Mille är ju ganska enkel just nu. Det är tuttelutt som vi säger. Bröstmjölk. Men vad månne det bliva av hans vanor? Blir han en Kricke eller en Moses, en Moa eller en Bim eller rent av en Mille?

Om man betänker hans glupska aptit vad gäller tuttelutt är ett säkert tips att om man lägger ihop hans 4 äldre syskons matmängd och plus 35% kommer vi kanske i närheten av vad Mille Josef Anders kommer att få i sig.

Så, föräldrar, sluta oroa eder! Barn får i sig det de ska. De visar vad deras kroppar saknar på olika sätt. Och tjata inte!

Det säger varenda barnläkare.

Tjat skapar bara negativt tänkande kring mat.

Sunt förnuft.

Klart att man som förälder ska agera och reagera om barnet överhuvudtaget inte äter, endast vill äta wienerbröd med kaffe och en cigarett till frukost eller dricka coca cola och mula chips.

Och skulle lilla Lisa eller Lille Shlomo efter sin smörgås och sin yoghurt, någon enstaka gång, få en kanelbulle som frukostavslutning so what?

Ät, njut och må bra!

Det finns nånting som heter tandborstning.

Tjo ho!

Nu har Millemannen somnat i min famn av lite utpumpad flasktuttelutt. Jag ska lägga honom i vagnen där nere. Hans ömma moder får sova tills hon vaknar eller om Moses kliver upp och smiter in till sovrummet innan jag hinner hejda honom.

Om Millemannen sov bra i natt?

Hahaahaahahahahahaaaaa!

Nä.

Hustrun fick mata en gång i timmen. Halv 5 tog jag över.

Jag var uppe varje gång amning skedde och frågade om jag skulle ta över.

- Med vad? undrade min lilla nattnyponros.

Kvinnors överlägsenhet i sin förmåga att tillgodose bebisars näringsbehov stinker mansförtryck lång väg.

- Jag tänkte han kunde få en kebabtallrik med mild sås, sa jag och gick och lade mig.

Nu vaknade tjejerna och Spike vill ut och besudla min trädgård.

Puss på er!