torsdag 30 juli 2009

Dagens dikt och Sveriges två sämsta historier

Käraste dagbok!

Alla mina barn är konstnärligt och kulturellt intresserade. Bim skådespelartalang och har lika stort skrivintresse som sin far, Moa även hon scencool och make up artist freak. Kricke är kreativ på SVT som producent, regi och manus. Mille är så estetisk när det gäller att kissa och bajsa konstnärligt. Moses är inget undantag.
I dag har han bidragit med två dikter till kulturen. På temat kaniner.
Han deklamerade dem vid lunchen inför sin huskanin Tjossan.
Jag och hustrun var publik.

Dikt 1:
Kanin, kanin, kanin
hoppa på en strut
åt lite gräs
från en kossa
han hade massa ben
och han låt (sic!) inte högt

Dikt 2:
Min kanin hoppar på gräs
Då åt han lite löv från en varg
Då låt den högt
Fast då kom en hare
Och då hade den bara
en liten svans

Publiken jublade. Dvs jag och hustrun.
- Jag kan också en dikt, sa hon glatt.
- Va? sa jag.
- Den är jättebra. Jag blev så inspirerad av Moses, sa hustrun malligt.
- Jag måste spika i lite tavelspikar, sa jag och försökte resa på mig.
- Försök inte. Det är ju jag som gör sånt i den här familjen, sa hon och ställde sig i en pose.
Jag bad att få gå ner till källaren och sortera barnkläder eller leta efter dammsugarpåsar. Jag fick avslag. Hustrun drog sin dikt.

- Hare, hare, hare. Hare, hare, hare. Jag är en hare som kommer och tar re.
Jag blev tom invärtes.
- Mm, fick jag fram jag.
- Nå, vad tyckte du, författaren? Utgivning eller hur?
Hustrun log otäckt.
- Jag kom på att jag ska gå och raka mig i ett par timmar, sa jag.
- Det gjorde du i morse, sa frun stött.
- Inte på baksidan av låren, sa jag och gick.

Käraste dagbok!
Det är oerhört charmigt att lyssna på hemmagjorda dikter av en fyraåring. Det charmiga blir kanske några procent mer ansträngt när det gäller en gift 33-årig kvinna med poetdrömmar.

Jag var och klippte mig hos Georgette på Capelli i dag. Hon är Moas frisör. Hon var fantastiskt bra. Hon klippte mig inte i örat en enda gång. Hon är precis tvärtemot fördomen om frisörer. Enligt fördomen ska en frisör antingen vara kvinna eller bög. Georgette är inte bög.
Hon är kvinna. Är det en kvinna ska frisören vara ytlig, prata om silikon, Paris Hilton och skvallra om kunden innan och gärna prata 345 ord i minuten.
Georgette och jag gick igenom det politiska läget i Libanon, om Hizbollah, druser, integration i Sverige, Rosengård, islamister. Vi pratade även om hennes USA-resa och jag drog de fyra R:en som jag företog förra året. Diskussionsnivån överträffade både Harvard och Yale.

De fyra R:en = De fyra resorna 2008:

I mars var jag till Ryssland med Sören på författarbesök. Sören har skrivit en del om det i sin blogg. Rekommenderas!
I maj var hela familjen plus min sladdsvåger (han är 28 år yngre än jag) till Paris.
Jag ÄLSKAR Paris! Ä-L-S-K-A-R!
Bim ska flytta dit efter gymnasiet för att plugga, jobba och bosätta sig. Hurra! Då blir det Frankrike många gånger per år.
I juli var jag och hustrun på romantisk resa till Prag. Det är underbart med egen privat tolk. Jag älskar också Prag.
I slutet av oktober var hela familjen plus svärmor, svärfar, hustruns mormor plus sladdsvågern till Eilat i Israel. Ett av mitt livs bästa resor. Av olika skäl.
Jag älskar Israel. Faktiskt älskar jag Moskva också och det fantastiska bemötandet Sören och jag fick både 2008 och 2007 av det ryska folket.

Nåväl.
Georgette är supersmart och en proffsfrisör. Jag kan rekommendera henne å det vaaaaarmaaaaste!
Hon kan säkert om du inte orkar diskutera Walid Jumblatt, kristna maroniter eller iranska ayatollahmuppar, prata om hur mycket plastbröst, hunkar och rallybilar som helst om det är det du vill.

Käraste dagbok!
När jag hemkom från min politiska diskussion på salongen, nysnygg och härlig hade kära frun glömt bort sin fadäs med lyriken.
Hon var lycklig, då hon och Moses skulle på Berts Bravader. Moses andra gång men hustruns första.
Det pågår NU där inne. Jag sitter utanför med Millemannen och min älskade Mac, som jag är hemligt kär i.

Innan vi for var jag helt enkelt tvungen att fota några läckra bilder till bloggen.
Moses hatar att se glad ut. Han såg bara konstig, lobotomerad och sur ut.
Jag drog till med ett tricks.
- Ska jag berätta en rolig historia så kanske du skrattar så kan jag ta en bild, då?
- Ja, sa Moses glatt.
Då jag vet att Moses blivit upplärd inom den ädlaste bajs, kiss och snopphumorn tänkte jag en sekund och därefter drog jag mitt skämt.
- Det var två snoppar som gick över en väg. Plötsligt blev den ena överkörd.
Redan här började den miljöskadade gossen skratta.
- Då sa den andra snoppen till den överkörda. Äh, kom nu köttfärs så går vi.
Moses uppskattade så mycket min historia att han gav mig en blöt puss.
Svartsjukans demon började då riva i hustrun som också ville ha en liten smackare.
- Jo, sa hon från badrummet där hon avslutade sin sminkning. Det var två snoppar som gick över en väg. Plötsligt sa den ena snoppen till den andra. Lägg dig här på vägen så blir du överkörd snart. Då stirrade den andra snoppen på honom förnärmat och sa: Men du var mig en task en...

Ni har nu fått tagit del av Sveriges genom tidernas allra sämsta skämt.
Eventuella klagomål kan lämnas på denna blogg i kommentatorsfältet eller direkt till min hustru. Vi finns i Örebro. Oftast.

Nu Millerörelse i vagnen.
Hjälp!!!!!

Puss på er!

Hjääääälp!

De 4 R:en 2008:
Prag. Utsikt från fästningen


Moskva. En inhemsk ryss vid Röda Torget?


Romantik i Israel. Dolphin Reeves. Eilat


Paris. Inne i Notre Dame. Fotograf: Quasimodo


Eilat. Israel. Bergatrollet har kidnappat ett människobarn

2 kommentarer:

  1. Det enda som jag skulle vilja klaga på just nu:
    *viftar med handen*
    Det är att jag håller på att få kramp i magen av skratt.

    Dikterna är underbara. Och inte bara underbara; fantastiskt skitkul dessutom.
    Och den roliga historien som hustrun kom på var oslagbar.*skrattar*

    Jag ska också se på Bert.
    Igen.Men en annan dag
    Så går det när man har barn som blir sotis på varandra för att den ena har gått men inte den andra.

    En kompis till sonen är med.
    Märk väl ,En "kompis".

    När jag var på Bert med dottern förra gången, skickade han med mamma blommor till "kompisen".
    För han vågade inte ge henne själv och följdaktligen vågade han inte ens komma på föreställningen.
    Fegis!

    Efteråt fick jag berätta allt i varenda liten mini-detalj.

    HIMLA tur att jag jobbar med blinda elever och kan syntolka. *s*

    Men det blev faktiskt lite konstigt, så jag hoppas att han tar sig iväg och ser den själv.
    Efter sin mammas något skruvade retroaktiva syntolkning.*skratt*

    Ha en fin kväll.
    Men eftersom att den snart är slut, så är det nästan bättre med en fin natt.
    Fast sover man, så bryr man sig kanske inte om ifall den är ful.
    Sov gott i alla fall:)
    Kram Lallis

    SvaraRadera
  2. Tack Anders för det fina inlägget om moi ;) diskuterar gärna politiska läget i världen any time o kan lite om plastrattar med hehe kraaaaaaaam Georgette

    SvaraRadera